Eye Unit

Den här veckan går vi fyra dar på olika specialenheter på sjukhuset! Vi började veckan med att vara en dag på ”eye unit”, där vi kände oss väldigt varmt välkomna av sjuksköterskan som jobbar där. Hon jobbar där själv för det mesta, ibland någon sjuksköterskestudent som kan hjälpa till samt fyra gånger per år kommer en specialistläkare för de patienter som behöver specialistvård. Men vanligtvis tar hon hand om 10-15 patienter om dan själv, och det lät på henne som hon tyckte det var för mycket. Det kom patienter i alla åldrar, allt från bebisar som skelade till barn med allergier och lässvårigheter till äldre män och kvinnor med gråstarr! En del av patienter kom även på återbesök efter att ha haft en ”foreign body” i ögat eller fått en skada av något slag och nu skulle utvärdera synen när man åtgärdat skadan/tagit bort föremålet. Hon förklarade de olika undersökningarna hon genomförde och berättade om de vanligaste ögonsjukdomarna. Om en patient inte kunde läsa vände sjuksköterskan på den klassiska tavlan med bokstäver som blir mindre och mindre, och på baksidan fanns en ”E-chart”. Alltså en exakt likadan tavla med bokstäver E som blir mindre och mindre, men varje E är vänd åt olika håll, hon förklarar för patienten att detta är en stol och att patienten ska säga om stolsbenen pekar uppåt, nedåt eller åt sidorna. På så sätt går det precis lika enkelt att utvärdera synen även fast patienten inte kan läsa. Om patienten inte kunde se bokstäverna på 6 meters avstånd, fanns även markeringar med 1 meters mellanrum så att sjuksköterskan istället kunde hålla upp sin hand med ett visst antal fingrar och gå närmare patienten och utvärdera hur synen var. Under denna första undersökning testade sjuksköterskan även om resultatet förbättrades med ett par glasögon där man kunde byta själva glaset till alla möjliga styrkor. Hon hade en hel låda med alla dessa olika linser! Därefter blev patienterna inkallade en i taget till det lilla rum där hon hade en slags apparat/förstoringsglas som hon tittade med en lampa i patienternas ögon där man tydligt kunde se färg, form och utseende på iris, hornhinna och slemhinnorna!  Sjuksköterskan berättade även att alla över 60 år får gratis glasögon/vård. Och innan dess får man betala försäkring för att få bidrag. Ett par glasögon kostar 200-300 svenska kronor, i shilling 50 000 - 75 000 vilket är en stor summa pengar för de flesta här. Via Bima national insurance kan man få ett par glasögon vart tredje år, sjuksköterskan berättade att det blir problem för patienter om man råkar ta sönder ett par glasögon inom dessa tre år och behöver lägga ut kostnaden för ett par nya själv. Vi var även med under ett besök där en kvinna behövde göra en skrapning av hornhinnan men då pengar fattades fick hon avböja behandlingen och sa att hon skulle återkomma när hon lyckats samla ihop tillräckligt med pengar. Sjuksköterskan sa att det inte var akut behandling och att det inte gjorde något att behandlingen sköts upp, men vi kände tacksamhet för hur sjukvårdssystemet i Sverige fungerar med högkostnadsskydd! Hon berättade om de vanligaste ögonsjukdomar; katarakt (gråstarr), allergi, trachoma (infektionsjukdom i ögonen som kan leda till blindhet) och bakteriell konjunktivit. Hon berättade även om glaukom (grönstarr) och att det går att behandla om det inte hunnit bli en nervskada än. Sjukdomen beror på förhöjt ögontryck och behandlingen är livslång med tex timolol (tryckssänkande ögondroppar) för att förhindra nervskada som kan leda till blindhet. Vi har även tänkt hur isolerande och svårt det måste vara att leva som blind i Dareda där det inte finns jämna vägar eller anpassade miljöer för synfel och att man måste bli väldigt beroende av sina anhöriga. Sjuksköterskan vi gick med  kändes väldigt kompetent och var väldigt pedagogisk och förklarade och lärde oss massor! Vi hade inte riktigt några förväntningar på vår dag på eye unit och blev glatt överraskade hur roligt och intressant det var! // Maria