Mitt liv är över förväntan även om jag glömmer det ibland

Ibland får man stanna upp och andas. Det är väldigt märkligt snart har jag spenderat sju månader utomlands. Bott i ett land där jag inte kan språket eller kulturen inte ens historien. Jag har bytt hem, bytt jobb, rutiner, vänner, schema ja egentligen är allting annorlunda från hur planen såg ut från början. Hur är det så som du brukar gå till det är väldigt sällan som vi följer planen då livet spelas ut på samma sätt som hon försökt rita upp det. Väldigt sällan vi följer punkt för punkt, Steg för steg och att det blir som vi tänkt oss och tur är väl det? Vad vore upplevelsen om den skulle bli precis som vi tänkt oss? Om ingenting skulle överraska? Ja om allting utspelat sig och upplevts som förväntat, vore de nog inte värt att uppleva. Jag vet faktiskt inte om det kanske att jag börjar bli van vid att det ska förändras och bli annorlunda. Drastiska, plötsliga förändringar ger mig inte hjärtklappning eller ens oro längre inte i någon större mån åtminstone. Ärligt talat så är det nästan känns lite uttråkad från stund till stund under dessa månader. Någonstans har det känts jobbigt att kliva upp på morgonen att jag inte alls vill vara med och jobba vill hellre krypa ner under täcket för att inte kliva upp igen men samtidigt så fort det blivit helg eller om jag ens haft sovmorgon så har det varit fruktansvärt tråkigt och ligger i sängen och ont i kroppen, rastlös och de här mörkret som ligger i att ha ett källarrum ja det faller inte alls i smaken. Och det är också ganska skönt att känna så för det visar att jag vill ju faktiskt vill kliva upp jag vill göra någonting uppleva och existera.Jag fick en vecka ledigt vilket var bland det tråkigaste jag upplevt. Känslan av jag vet inte , depression kanske. Känslan av att ha en tung blöt filt över axlarna som gjorde att jag inte alls ville göra någonting av dagen trivdes jag inte alls med. Glädjen då familjen kom tillbaka hem och jag fick komma tillbaka till rutinerna att kliva upp på morgonen, se barnen och spendera dagen med dem ja den känslan trivs jag betydligt bättre med.Så då vädret skiftar väldigt mycket nu med 18 plusgrader ena kvällen och sitter på en parkbänk med det ena barnet sovande i knät till att bokstavligen dagen efter halka i slasken och känna hur knät hoppade ur led för att kravla sig upp dyngsur och kall men ändå tvinga mig  iväg till gymmet för jag vet att om knät hinner stelna vara okapabel att röra mig dagen efter. För att sedan en dag som denna sitta i vår solen och lyssna på fåglarna med en kaffe i handen och inte en oro i världen. Mitt liv är verkligen över förväntan även om jag ibland måste påminna mig om det. Hörs!