Här igen

Olyckan kom och dränkte mig när jag naivt trodde jag dansade på ängarna. Den absurda vändningen av livet lämnade ett hugg i magen och tog bort marken under mina fötter. Jag hade nyligen börjat vandra stigen mot mitt bästa jag. Jag investerade i en psykolog som hjälpte mig att gräva efter mening och förklaring som ofta slutade i tårar. Timmarna hos henne lättade tycket över bröstet av den sten som hade växt allt större genom åren.   En dag i samma stund miste jag en vän, en potentiell älskare. Tanken av att vi har delat samma säng och hans läppar jag har kysst väcker avsmak i mig. Någon som jag har delat allt och gett mig själv till ligger nu under marken. Det var år sedan jag såg hans ansikte, men det känns som det var i timman. Då jag andades hans lukt, kände hur hans hud värmde min och det smittsamma leendet. Jag kan höra hur hans röst låter och hur hans skratt stutsar på väggarna. Vi var aldrig två av romantik, snarare två vilsna själar suktandes efter bekräftelse och önskad kärlek. Jag kommer aldrig sluta undra vad som gömdes i dina tankar, vad du var rädd för. Sorgen nattade sommaren likt ett tungt täcke. Färgerna övergick aldrig till klara och sprudlande som de vanligtvis brukade vara juni månad. Jag brottades med att känna allt eller ingenting och förbannade mig på den uteblivna balansen. Det var något som jag behöll för mig själv för vem skulle förstå när jag inte kunde förstå mina egna tankar och känslor?Sorgen kom att spegla sig på min självbild och allt tycks svullna och förmultna. Känslan av det matade paniken växte sig större och större inombords.  Jag tycktes kunna höra klockan ticka och se dagarna passera framför mig. Jag började undvika speglar och möten med andra människor. Jag var medveten om att föraktet av min egna kropp och sorgen var av saker som jag själv inte kunde förändra men hur mycket jag än försökte kunde jag inte ändra min tankegång. min väg ut var att välkomna sorgen för att sedan kunna ta mig upp ur det svarta hålet jag själv hade grävt. Min kärlek till mig själv visade sig på nytt och vinden vände. Uppenbarelsen av mitt egna värde gav tillbaka mina vingar som en gång var brutna och som nu hjälper mig att flyga högre än någonsin. För första gången ser jag den kvinnan jag är och jag är stolt över henne.Jag är lycklig, jag är lycklig, kolla mamma, jag är lycklig igen.