Del 1 - det nya jobbet

I Januari 2018 började jag ett nytt jobb efter att ha gjort den bästa resan i mitt liv. Jag hade mellan Oktober och December varit och backpackat i Asien med två av mina bästa vänner. Tidigare under 2017 hade jag arbetat på en förskola där jag verkligen trivdes som fisken i vattnet, jag älskade all personal, lokalerna, barnen och föräldrarna. Det visade sig när jag varit i väg att en av mina tidigare kollegor hade gått en chefsutbildning och skulle bli chef för en förskola som skulle öppnas i Januari och hon undrade om jag ville bli en del av hennes arbetslag.Detta är en förskola som har varit nedlagd under ett par i Uppsala kommun men som under de senaste tre vårarna har öppnats upp för att vara en tillfällig förskola. Jag hade jobbat där två år tidigare och då var det kaos, den mesta av personalen var outbildad eller omotiverad till att vara där då de var mer eller mindre tvingade till att jobba där. Chefen var inte närvarande och det fanns inga tydliga rutiner eller riktlinjer och de var flera arga och missnöjda föräldrar under terminen där. När jag nu fick frågan att jobba där igen var jag sjukt glad över att få ett fast jobb och att min kollega hade tillit till min förmåga och ville ha med mig men också tveksam. Jag fick prata med min tidigare chef och min tidigare kollega som skulle bli min chef och det lät så mycket bättre. De hade personal och de flesta hade sökt på egen hand och var utbildade. Dessutom kände jag ju min kollega och vet hur hon fungerar att hon är väldigt strukturerad och bestämd osv och tänkte att det i och med allt detta skulle fungera bättre den här gången. Vi skulle dessutom ha en hel vecka till att bara lära känna varandra, prata ihop oss om rutiner, värdegrund, inskolningar osv, samt att ordningställa miljöer.Allt lät bra och jag var motiverad till att få en ny utmaning. Jag utvecklades inte så mycket på min tidigare arbetsplats och kände att de kanske inte riktigt litade på min förmåga fullt ut, så jag var glad över att någon gjorde det nu och jag skulle kunna få mer fria händer att visa vad jag gick för. Första veckan gick och allt kändes bra. I slutet fick vi reda på våra arbetslag och jag fick veta vilka mina två närmaste kollegor skulle bli, det visade sig att vi den första månaden skulle vara två stycken och att vår tredje kollega skulle börja senare. I och med det förstod jag, av olika anledningar att det skulle bli jag som fick ta det största om inte allt ansvar den första tiden. Det skulle bli jag som skulle få ringa alla samtal, som pratade med föräldrar under inskolningen och som hade koll på läget.