Tuffa tider

Japp så är det faktiskt, kanske har jag inte varit helt ärlig här utan försökt hålla skenet uppe eller så har jag helt enkelt fokuserat på mitt fysiska mående, men nej jag mår inte så bra just nu. Jag tycker det mesta är tufft och tungt just nu, jag känner mig ensam och oförstådd. Ensam i graviditeten och ensam i familjelivet… Så är såklart inte fallet, men känslan är den just nu. Jag vet att jag psykiskt inte mår bra av att bara vara hemma, men jag har faktiskt älskat dagarna med Minou hemma. Hon är det jag lever för just nu, hon och vår relation känns viktigare än någonsin just nu, och jag skulle verkligen göra allt för henne. Jag tycker till och med att det vissa kvällar är jobbigt att hon sover i sin egen säng, jag vill bara konstant ha henne nära, krama om henne, finnas där, trösta, visa kärlek och omtanke. Jag känner liksom att JAG måste vara där för hennes skull. Som sagt jag älskar dagarna med Minou, tycker att det är så fantastiskt att jag får så mycket kvalitetstid med henne igen. Vi har kunnat pyssla massor och jag har haft både tid och ork att göra saker med henne jag tidigare har haft dåligt samvete över att inte hinna eller kunna. Men det jag avskyr med att vara hemma är att man hamnar i den här kvinnofällan - det är jag som städar, diskar, tvättar och tar hand om barn. Absolut jag är hemma mer och har mer tid för hushållssysslorna det köper jag och har förståelse för, men det minsta jag kräver då är att någon ser vad som har gjorts och någon som visar uppskattning för det. Att någon ser och uppskattar att jag bara idag har tvättat tre maskiner tvätt, städat badrum och dammsugit hela övervåningen samtidigt som jag tröstat, läst böcker, fixat lunch och mellanmål och lekt tåg. Se och uppskatta. Är det så mycket begärt? Att lägga tid och uppskattning hos sin familj, att värdera och ta hand om relationer. Att prioritera sin tid. Att välja att läsa en boka eller leka tåg en timme på kvällen, att vilja ta tandborstning och läggning efter en hel dag borta, att se värdet i den tiden och prioritera- för allas skull. Att se sin egen del i hur en eller flera relationer utvecklas eller kanske inte utvecklas. Som sagt mycket tankar och känslor just nu, summa summaron nej jag mår inte särskilt bra just nu, det är tuffa tider.