Började bara skriva, och en början är en start på något, och något är bättre än inget.

Okej, så det bokstavligt talat brinner i fingrarna efter att bara få skriva nu. Jag tror det börjar lossna nu. Fan det har tagit sin tid! Men åh om jag har en förklaring! (och den kommer, typ.. Kommer bara skriva för att skriva och se vad som kommer ut först.) De senaste månaderna, asså, jag vet knappt vart jag ska börja, eller jo... Hösten 2021 blev den bästa jag haft på, åh jag vet inte hur många år, så magisk, och fullkomligt jävla sjuk i huvet. När jag säger sjuk i huvet, så menar jag synkroniseringarna och magiska sammanträffanden. På måndag är det alla hjärtans dag och då hyllar jag mig själv för 10 år som självständig singel. Ja, jag blev dumpad dagen innan Alla Hjärtans Dag, och den dagen har förbannat mig sedan dess. Nä, alltid faktiskt för den gången vi hade möjlighet att fira så hade vi distansförhållande, Sthlm-Skåne.  "För vänta dig inga blommor eller någon jävla nalle! Vi kan käka en falafel o gå på bio, vill du så gärna ha choklad, så finns det där." Jag var bara glad av att vara på andra sidan den dagen så jag såg förbi hans ord.  Jag kom hem från skolan under en längre lunch för att vi skulle boka biljetter hem till Sthlm under lovet. Vi hade en liten 1a i centrala Helsingborg, och min skola låg i Lund. Vi behöver inte gå in på detaljer, men summan av kardemumman så kom jag hem, han sa att han inte va kär i mig längre, jag fullkomligt tappade det och samma dag var han tillbaka i Stockholm och kom aldrig tillbaka. Jag fick ställa in kvällsföreställningen jag hade tränat för så länge, det var första gången han skulle få höra mig sjunga dessutom.Började sjunga mer igen därefter dock! Men ja, det var en fruktansvärd tid, det var precis innan min student, som jag spenderade gråtandes för att varken han eller min far ens kunde bemöda sig att ens gratta mig. Jag ville bara sova. Mitt liv gick från att jag hade skapat ett helt liv i Sthlm, hade sökt en massa jobb och hade satt dataum för att flytta upp. Allt rasade och vände intom loppet av bara några minuter . Plötsligt stod jag själv med en lägenhet och hyra, räkningar och hade enbart studiebidrag, och tack och lov underhåll, en av fördelarna med att ha skilda föräldrar i guess, lol nä verkligen inte , skamlig summa, me bättre än många andra längder.. En annan gång... Något av det sista jag kommer ihåg att min far sa, innan vi gick skilda vägar i några år, var;"Se alltid till, att oavsett vem som kommer eller går i ditt liv, så ska du alltid stå på dina egna ben!"De orden satte sig på ett speciellt sätt och blev nog början på en helt ny rustning. *Just nu, randomly shufflad på min SpotifySister of the moon-Fleetwood Mac(Det är FYI bland annat så här mina guider eller vad man vill kalla dem talar till mig. Nog fan blev jag självständig, haha herre jävlar! Och den här tösen flyttade till och med hemifrån innan hon ens hunnit fylla 17. Hösten 2013 flyttade jag i Malmö och lyckades på något sjukt sätt fastna här, det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men allt kommer samman nu. Och här lämnar lägger jag en cliffhanger!  Orkar inte skriva mer och jag vill verkligen sova! Tänker att om jag är i mode så skriver jag kanske i morgon igen. Om inte, så är det också okej, Men idag så skrev jag i alla fall. Och jag hade ingen aning om vad jag ville skriva om, för jag vill som sagt skriva om så mycket. Fan, jag vill så jävla mycket, och idag  så var det tydligen det här jag ville skriva, så jag får väll bara rulla med det.Men nu vill jag mest av allt sova, så So Mote It Be! En sak i taget, ta det som det kommer, lev i nuet, hakuns matata, yolo, osv.  Ha det gött haj! Xoxo / Elin