Namnet Elin

Idag är det Elins namnsdag.Namnet Elin är en svensk form av Helena, som är ett grekiskt namn med betydelsen ´ljus´eller ´strålande´.  Det hamnade i almanackan pga det svenska helgonet Sankta Elin från Skövde.  Sankta Elin var en förmögen änka som levde i mitten av 1100-talet, innan Sverige var en rättsstat. Istället för att finna sig en ny man och gifta om sig så dedikerade hon sitt liv till välgörenhet. Hon utövade inte bara makt och myndighet över sin egna gård utan hade även ett stort inflytande i hela den omgivande bygden och donerade oändligt mycket till kyrkan, samt såg till att de fattiga fick kläder och mat. Hade hon varit man så hade man kallat henne för Storman. Legenden berättar att Elins svärson, en vidrig liten hustrumisshandlare en dag hittades mördad, i vredet av tjänaren till Elins Dotter. Självklart gick anklagelserna direkt mot Elin som for på pilgrimsfärd till den Heliga Graven i Jerusalem. När hon väl var tillbaka i Sverige, under en färd till invigningen av Götene kyrka som hon bekostat, blev hon mördad med svärd och man lät hennes lik ligga kvar på marken. Redan samma kväll skedde det första miraklet kopplat till henne; en blind man fann hennes avhuggna finger där hon burit en välsignad ring från sin resa, och fick hennes blod på sina fingrar. När han sedan rörde vid sina ögon så kunde han plötsligt se igen!  Flera mirakel kom senare att inträffa vid hennes grav. Elin i Horsnäs, död efter 28 september 1611, var en av de första personer som avrättades för häxeri i Sverige, och hon var också den mest kända påstådda svenska häxan före den stora häxjakten 1668–1676; hennes rättegång är också den mest kända häxprocessen i Sverige före 1668. Inte nog med att hon var en av de första till att avrättas, hon blev även dömd för häxeri två gånger!  Elin vart en änka från Småland. Första gången hon blev ställd inför rätta för häxeri var runt 1600, då hon tillsammans med två andra kvinnor fick undgå vattenprovet. På något vis tycktes Elin ha klarat provet, till skillnad från de andra två kvinnorna, dessvärre okända, som misslyckades och avrättades. De häxor som frikändes från anklagelserna blev oftast dömd en andra gång för att, ja, människor… Så man fortsatte skvallra och sprida historier om Elin till den grad att rätten blev trött på de ständiga anklagelserna som strömmade in från hennes grannar, att hon blev häktad och fick genomgå ytterligare ett vattenprov. Denna gången misslyckades hon och när man bar upp henne ur vattnet sade hon omedelbart att hon visste ett sätt att klara av provet, att hon skulle ha klarat av det om hon bara hade fått förbereda sig. Man rakade där efter av allt hår på hennes kropp; häxor ansågs kunna gömma en "trollknuta" i sitt hår för att sen tortera henne innan avrättning. Inte ens under tortyr erkände hon sig vara en häxa, men erkände till slut att hon hade mördat sin förste man med arsenik, utan att ha blivit tillfrågad. Orsaken är mest sannolikt för att hon önskade att bli avrättad för mord hellre än trolldom då straffet för trolldom var att bli bränd på bål fram till 1640, medan mord innebar halshuggning. Det är inte känt vilken avrättningsmetod som användes, datumet för avrättningen tycks också vara okänd, men det är klart att den verkställdes Elin Andersdotter i Staxäng anklagades 1669 av en strandman, (dåtidens tull kustbevakning) för att ha sänkt en jakt utanför Marstrand 1663. Mannen hade beslagtagit Elins makes jakt, varefter han på väg från gården hade fallit från sin häst i en dypöl. Jakten hade sjunkit i havet, och han hade förlorat en häst då han gick genom isen på sjön. Det hade tidigare redan gått rykten om att hon kunde trolla och flera incidenter togs upp vid rättegång. Elin arresterades 1669 och ställdes 1670 inför rätta. Hon nekade till anklagelserna. När hon misslyckades med att svära sig fri dömdes hon att undergå vattenprovet. Hon misslyckades med provet, där hon "flöt och simmade på vattnet som en fågel", och mottog nu ytterligare beskyllningar; bland annat anklagades hon för att ha förstört en grannes mjöl, hjälpt en kvinna att bli kvitt sin fästman och för att ha blåst en tulltjänsteman av hästen. Då hon fortsatte att neka till anklagelserna underkastades hon tortyr. Elin tycks ha uppfattat sig som dömd på förhand: hon var gravid, och redan innan hon blivit dömd bad hon om att få föda sitt barn innan hon avrättades för "att det ej med henne uppbrännas måtte". Under tortyren blev hon bakbunden med rep och hissades upp i taket. Hängandes i handlederna försökte prästerna få henne att erkänna. Hon vägrade och sade skämtsamt till bödeln att hissa ned henne, "så ville hon ge honom en kyss". Man återförde henne efter några dagar till häktet. Nio månader senare återupptogs förhandlingarna. Även hennes man, Iver, anklagades för trolldom och kallades till rätten. Vid detta förhör erkände Elin. I sin bekännelse förklarade hon att hon hade fått en äppelbit av en kvinna, som hon ätit i Djävulens namn under tre torsdagskvällar, varpå Djävulen dykt upp och skrivit in hennes namn i sin bok med blodet från hennes vänstra lillfinger. Sedan hade hon tillsammans med sin man ridit på ett "brödträ" till Satan. Hon erkände sig skyldig till anklagelserna, och även till att ha fått tre barn med Satan. Elin Ericksdotter i Mofikerud, känd i historien som Kapten Elin, född cirka 1660, död efter 1724, var en svensk torpare som stod åtalad för häxeri. Hon var en centralfigur bland de åtalade i den långdragna Häxprocessen i Södra ny, som var en av Sveriges sista häxprocesser. Kapten Elin beskrivs om urfattig, och var professionellt verksam som ´klok gumma´. 1720 pekades hon ut av en torparflicka för att vara en av de kvinnor som denna hade sett delta i en häxprocess i Blåkulla. Man pekade ut henne som ledare bland häxorna och till skillnad från sina medåtalade så erkände Elin sig skyldig och höll fast vid sin bekännelse. Hon satt fängslad i 4 år innan en dom kom. Hon dömdes då till piskskaft två söndagar i rad samt landsförvisning. Kapten Elin blev ett känt namn i svensk legendflora, ett begrepp i folktraditionen och huvudperson i väldigt många av de sägner om häxor som har berättats i Sverige på 1800-talet. En samling föremål som kallats för "Kapten Elins trolltyg" förvarades länge på Göta Hovrätt i Jönköping, men överlämnades 1864 till Statens historiska museum och 1926 till Nordiska museet. De har enligt traditionen tillhört Kapten Elin, men härstammar troligen från flera separata häxprocesser. Föremålen består av en dödskalle, ett kohorn, en hönsfot, en mjölkhare, en björnklo, en bit skallben och eventuellt en tand. Hennes mål som hade med trolldom att göra sköttes också av Göta Hovrätt. Dödskallen är förmodligen ett av de äldsta föremålen kopplad till romsk historia i världen. November 1992 i Ängelholm var man övertygad om att det skulle födas en pojke och man var sedan länge redo med ett pojknamn. Men ut kom en flicka. När man tittade på flickebarnet var man direkt övertygade om att hon var en Elin, utan att ha någon som helst koppling eller tanke till namnet förut. Jag har alltid trivts väldigt bra med mitt tilltalsnamn och bär det stoltare ju mer jag lär mig om dess historia och kopplingen till några de mest kända häxorna i Sveriges historia. Och då är vår historia om häxor och stora kvinnor inte ens i närheten så upplyft som den borde. Vi vet allt om männen, bra som dåligt. Det är dags att vi lyfter och lär oss mer om kvinnornas historia!  Blessed Be!