Efter påsk

HEJ IGEEEEN!!! Dags för recap av livet efter påsk. Vad gjorde jag? Vem träffade jag? Hur mådde jag? Berätta allt för din nyfikna skara, Elin! Okej okej, jag skaaaa Nä! Men! Vilken! Brunch! Åkte en tur till Halmstad och hängde med mina värnpliktsvänninor. Åt brunch ihop, bubblade prosecco, avverkade samtalsämnen som: vad gör du nu i livet? vad har hänt sen sist? är du lycklig? kommer du ihåg den övningen det befälet det skottet den känslan? Inte träffat Bengtsson på 2 år, sist vi sågs var på muck, bärandes på  den största lättnaden och sorgen på samma gång, i bröstkorgen. På bilden hade Bengtsson poppat bubbel och det skummade över osten, Svärd-Molin fick utropa "jag städade ju innan ni kom!!!!" och så fick vi torka bort flaskans spillda berusning från ost, bord och golv Järngänget, kallade ett befäl oss för i lika delar fascination som förakt. Vad han inte fattade var att man inte kan bli annat än just det i försvaret, ett järngäng. Man överlever inte om man inte är sammansvetsade genom pansar och stål. Man behöver någon att dra med på kisspaus i skogen, någon att låna tampong av, någon att spy frustration med. Spenderar man veckans alla dagar med killar och åter killar behöver man tjejerna i bakgrunden, om inte vid sin sida så i periferin. Är man tre tjejer på en pluton med trettio killar har man inte så mycket annat val  än att fogas samman till en treenighet Mitt järngäng  På kvällen drog Bengtsson. Svärd-Molin och jag fortsatte umgänget, tände ljus i lägenheten, korkade upp en flaska vin. Det är en svindlande tanke att vi under 9 månaders tid umgicks varenda dag, levde för varandra, gjorde allt för varandra, och nu, att vi nu aldrig ses. Sist vi sågs var förra sommaren och dessförinnan på muck.  Himlen var akvarell  Romantisk middag för två med uppvärm påskpaj, groddar och resterande brunchtomater, en aning solkiga och mjuka, men ack så smakrika  Några dagar senare gick mamma och jag på Himla af Klints konstutställning. Mamma matchade pastellerna med sin kavaj. Det var en OTROLIG utställning! All färg! Mönster! Tanken bakom verken! Mycket som berörde manligt och kvinnligt, det själsliga, evolutionen, det onda och goda. Såhär står det bland annat om utställningen:  "Hilma af Klint var övertygad om att verkligheten inte var begränsad till den fysiska dimensionen utan att det också fanns en inre värld som var precis lika verklig som den yttre. För att förmedla detta budskap använde sig Hilma af Klint av bokstäver, ord och dualistiska symboler för att visa att ”allting är en enhet”. Hilma af Klint strävade efter att uppnå en inre, själslig mognad och i målningar gestalta sitt esoteriska material"  KÄLLA  Gillade den här med Josef, Maria och Jesus (väl …???? eller????). Mjuka färger och konturer, ändlösa detaljer  Det var inte bara mamma som matchade målningarna – även jag gjorde det! Tror jag för övrigt aldrig sett såhär stabil ut på bild? Skulle någon puffa lite lätt på mig hade jag inte rört mig en millimeter? Inte ens om jag fått en rejäl knuff? Orörlig, oböjlig, o…skön…? Är det kanske så att JAG är en del av utställningen? En skulptur som berör det abstrakta i mänskligheten? Herregud, ingen vet  Ytterligare axplock av skulpturer och tavlor … hehe  För en vecka sedan åkte jag hem. Samma pirr jag hade i magen när jag skulle åka ner till min familj kände jag när jag skulle åka upp igen, till min andra, nya familj. Vad lite distans kan göra ändå, hur saknaden kan karva sig in mellan revbenen, påminna om kärleken som känns. Ibland glömmer man hur starkt den känns – inte som att man tar den för given, det är svårt att ta något för givet när man hela tiden pratar om det som känns, det som kan utvecklas, det som är bra – men man glömmer ändå hur beroende man faktiskt är av en annans människas varande. De vardagliga samtalen som relationen realiseras genom blir svåra att formulera med sextio mil isär, de pyttesmå anekdoterna man skrattar gott åt i den gemensamma soffan på kvällen blir lönlösa att försöka förklara genom mobilens kantiga konturer. Att vara isär påminner en om allt det som är vi – vårt sätt att bygga en vardag på, vårt sätt att kommunicera, vårt sätt att vara nära. Hatar hur klyschigt det låter när man ska beskriva sin relation, hur vidrigt det uppfattas när man säger att den första kramen efter elva dagar isär får en att känna sig hel igen, komplett genom att ordningen är återställd. Det låter prosaiskt – men det är så det är. Till något annat: slagit vad med min pappa om vem som först antingen står på händer 20 sek vs tar 100kg bänkpress innan julafton i år. Det förstnämnda gäller såklart mig, att göra en ökning på 50 kg är väl LITE VÄL ATT TA I. Med det sagt måste jag alltså vinna och har således varit här ett par gånger. Nu testar jag tekniken med Alfred igen, får se när han kan släppa helt. HELST innan hösten så jag har något att jobba med sista månaderna I söndags kom Helena och Niklas förbi på väg hem från Skåne. Jag köpte fika innan: wienerbröd, mazarin, vaniljhjärta. Kan inte nog understyrka hur UNDERSKATTAT det är med riktigt kondisfika. Allt ovan för 83 kronor är INTE illa pinkat? Älskar kondis. Älskar att bo 100 meter ifrån ett kondis. Åh, älskar fika  När de åkt planterade jag om 90% av växtligheten här hemma. Belamrade köket med jordpåsar, lecakulepåsar, innerkrukor, ytterkrukor, jordrester, växter, och växtrester. Stod böjd över den lite för låga diskbänken i två timmar och jag kan säga: DET KÄNDES. När jag äntligen rätade ut ryggen igen knakade allt och jag kände en ÖMMANDE känsla mellan skuldrorna. Är det för jag fyller 25 i år? Är min odödlighet över? Är det nu krämporna infinner sig? Har ju redan börjat bli intolerant mot fler än 3 glas vin. VAR SKA DET SLUTA?! JAG ÄR FORTFARANDE UNG! BENÅDA MIG, kära ålderdom. Jag är inte redo!  Sist ut; köpte dessa igår. En av de bästa sakerna i livet är att prova nya smaker på sötsaker. Den mest prisvärda var den med salt karamell mmmm, som pucko fast lite salt? Och alla vet ju att sött och salt är en vinnande kombo såååååå det var en positiv smakupplevelse. Båda får även plus i kanten för den roliga designen på burken. Minus är att det inte fanns pant, kändes så givet pga förpackningen? letade som en idiot efter pantsymbolen tills jag insåg att den inte ens fanns? Besvikelsen infann sig absolut. Jaja, nu orkar jag inte skriva något mer och ingenting har ändå hänt sen igår så hejdå!!!!