En gasque

I lördags hade Östgöta Nation baklängesgasque. Det betyder att kvällen går baklänges, dvs att man börjar med avskedsdrink och sedan äter efterrätt, huvudrätt osv. Talen kom i oordning och snapsvisorna sjöng man från sista till första versen. Helena och jag var där! Som två internationella under cover-reportrar  Mina nyinköpta strumpbyxor var jättedåliga och sprack i skrevet innan jag knappt fått dem på mig. Fick kleta nagellack över revorna och försöka dra klänningen rätt under hela kvällen Här har Helena läppstift på tänderna Vi kom fram vid 17.30 och lämnade in kläder i garderoben. Viktigt att minnas sitt galgnummer (om man MOT FÖRMODAN skulle tappa bort lappen) Kvällen får typ 3 av 5. Maten var magisk, verkligen så så god. Drycken var god. Sångboken hade fin layout. Kören sjöng ganska fint. Det var fint dukat. Vi satt bredvid varandra. Men människorna var ganska jobbiga. De till höger om mig kände varandra sedan innan och lämnade mig utanför sina samtalsämnen; de pratade dessutom så tyst att jag inte hörde något? De till vänster var ganska osoft och satt på sina höga hästar. Mellan måltiderna var det mellanpaus på ’10 minuter’. Det var inte tio minuter. Det var ungefär 50 minuter båda gångerna och då fick man bara stå utanför lokalen och vänta, i ett EKANDE RUM. Det fick kvällen att sjunka brutalt. När sittningen var över var det egentligen släpp men vi hade så ont i öronen och var så trötta (HERREGUD VILKA ÄR VI ENS) så vi cyklade hem och åt popcorn istället. Ångrar ingenting. Kul koncept. Kul att klä upp sig.