Existentiell ångest och beklämda leenden

Hej kompis! Idag är det onsdag fastän det känns som det varit onsdag hela veckan. Världens längsta onsdag alltså. I alla fall veckans. Hur som haver. Idag åkte jag i sedvanlig ordning till skolan och precis som vanligt gav den INGENTING. Får existensiell ångest om jag kommer sent eller missar en föreläsning men VARENDA gång jag går därifrån undrar jag vad vi egentligen pratat om så den som egentligen borde få existentiell ångest är vår föreläsare. Han är så jävla mysig och pappig och inte minst: praaaaatig. Men han är så onödigt opedagogisk för att vara en lektor i pedagogik. Han pratar och är entusiastisk och har högläsning och visar pedagogiska quotes och liksom SÖKER ens blick för att få någon slags bekräftelse på att man är lika taggad som han är men jag sitter mest där och tänker på annat och ibland lyckas jag skicka iväg ett bekräftande beklämt leende. Vill nästan ge tummen upp ibland bara för han ska förstå att jag hör honom och ser hans brinnande intresse för nittonhundratalets _stora pedagoger_. Det är något som är så otroligt beklämmande och SORGLIGT med människor som älskar vad de gör men inte lyckas älska av sig på dem de vill älska av sig på. Alla vi typ sju pers som kommer på föreläsningarna (trots att vi är 17 i kursen) sitter på den ensamma raden längst fram och tittar på varandra och söker uppfattad kunskap i varandra. Men aldrig hittar vi något.  Men nog om existentiell ångest och stela leenden. Imorgon är det torsdag och imorgon är det en dag mindre kvar till HP. Alltså. Varför anmäler jag mig VARENDA JÄVLA GÅNG. Detta blir fjärde gången jag skriver provet och vissa säger till mig "men du lär ju få bättre resultat för varje gång eftersom du ändå vet hur det går till". punkt punkt frågetecken. Vet hur det går till? Varenda gång springer jag runt och försöker hitta rätt sal. Varenda gång glömmer jag pennvässare. Varenda gång tittar jag på första frågan och tänker varför Elin varför. Men visst, jag vet ju hur det går till nu. Jag har fått nästan samma resultat alla gånger. Nu blir det tradition. Jippi. Om du inte har något bättre för dig på lördag kan du ju önska att jag får flow och skriver typ 0.1 poäng bättre så det blir någon sorts förbättring i min framtidsvision.  Men ska inte vara den som är den. Frysen är åtminstone fylld av glass. hejdå du lyckliga onsdag