Helgen på landet

I torsdags kväll bestämde jag mig för att åka till landet i helgen. Mamma står på perrongen och vinkar när tåget rullar in. När jag kommer dit har pappa lagt fram sängkläder och duschandduk på min säng, och vikt ner landet-kläder i en byrå. När jag är här går jag runt i mammas gamla byxor och kortklippa shorts och pappas gamla skjortor och t-shirtar. De luktar sommarstuga och tonårssvett I min lägenhet i Lund är det så ljust om kvällen att jag måste blunda hårt för att kunna somna. Här är jag omsluten av mörker, sådant mörker som bara finns djupt i skogen. I min lägenhet störs jag av studentfester på ovanvåningen och bilar utanför. Här är det tyst. Man hör bara gräshoppornas susningar och kvistar som bryts när min bror är ute och kissar på natten. I min lägenhet är det varmt och jag vaknar svettig och försöker vinkla fläkten ännu mer mot mig. Här är det svalt mellan lakanen och jag ligger med mitt landet-gosedjur tryckt mot bröstet fastän jag fyller tjugotvå i december Jag äter frukost i hammocken och andas ren luft. Vaknar utvilad och tittar på träd, vars löv snart börjar gulna fastän det bara är juli På lördagen åker mamma och jag till havet. När vi är i stugan åker vi aldrig till stranden. Vi åker bara till klipporna. De är solvarma och känns precis som vanligt  Inte ett enda moln existerade  Blir nästan provocerad av hur NJUTIGT detta var När jag var yngre avskydde jag att spendera hela sommarlov på landet. Jag kände mig kvävd och saknade mina kompisar. Men sedan tog jag körkort, började jobba och slutade ha månaderslånga sommarlov. Nu älskar jag landet. Man kan andas på ett annat sätt där. Det går hela vägen ner i lungorna. Känns som jag samlat typ hundra miljarder energipartiklar på dessa 48 timmarna