Januaris Aladdinask
Nu ska vi recapa för hela slanten, har nästan lite panik över hur mycket det är att ta igen, men en dag i taget … långsamt framåt med inlägg. För ett tag sedan hade jag moln + moln på mina kläder, tycker det är en fin kombo. Om du är observant kanske du också ser att jag har ny telefon? Köpte den på swappie efter nyår, iPhone 12, kostade typ 6k och har nytt batteri och är i utmärkt skick, älskar den Det känns som den här bilden är tagen för jättejättelängesen men det var tolfte januari så bara en månad sedan. Var på väg till ishallen för en sista examination, så galet, för en månad sedan gick jag fortfarande på GiH. Klockan var 08:44 och solen kikade blygt fram. Jag var nervös över examinationen eftersom jag kände mig osäker på min egen förmåga att åka skridskor. Men jag klarade det och kände LÄTTNAD Eftersom det var sista dagen i skolan var det också sista dagen jag träffade mina klasskompisar. Får nästan ont i bröstet av att tänka på det, saknar många av dem så himla mycket. Min störiga, roliga, tokiga, vrickade klass. Carro hade ett paket till mig och när jag öppnade det började vi stortjuta båda två Tre enorma chokladbollar!!! Carro vann Hela Sverige bakar 2013 och hon bakar liksom hela tiden, till alla tillfällen. Och eftersom vi hamnat ihop hela tiden har det blivit många chokladbollar och kladdkakor och tårtor och bullar under våra tre terminer tillsammans. Hon har varit så viktig för mig, från första vandringen i september 2021 till kajakpaddling och gymnastik och uppsatsskrivning och skridskoåkning. Min viktigaste person på skolan En söndag var det sol och jag, Filippa, Erica och hennes flickvän Paula crashade Ericas föräldrars hus. De var utomlands och vi lånade deras bastu med utsikt över Mälaren <333 så jävla fint där ute. Mellan bastuvarven hoppade vi i sjön Det var iskallt och alldeles alldeles underbart En lördag träffade jag Simone. På kvällen lagade vi tomatpasta med burrata, du vet den jag alltid lagar med folk? Det bästa var att hon älskade maten, man blir ju inte direkt ledsen då. Till maten åt vi stekt romansallad <333 Och efteråt poppade vi en hel kastrull popcorn. Satt under två fleecefiltar och kollade Love on the spectrum och MÅDDE. Fy fan vad mysigt det är med hemmalördagskvällar En måndag la jag på lite läppstift och tog pendeln 1 h och 44 minuter. Skulle nämligen tillbaka till plugget i Uppsala! Haft paus i tre terminer för att läsa idrott på ett annat lärosäte men nu var pausen slut. Kände starkt att jag inte alls var sugen på den långa pendlingen igen Fin kyrka har stan i alla fall Någon dag senare hade jag med den här bokhögen på pendeln. Hade rensat ut sådär 20 kursböcker från min och Alfreds studietid som skulle lämnas in på Campusbokhandeln. Den var så jävla tung?? Snörena skar in i handen och jag hade nästan träningsvärk i axeln och underarmen dagen efter? Var en lättnad att lämna in dem Främst var det en lättnad att lämna in böckerna eftersom jag redan hade mer än 9 kassar skönlitterära böcker som skulle med i stundande flytt. Onödigt att släpa på kurslitteratur då tycker jag Oklar bild men såhär ser det oftast ut nu för tiden. Att sitta på golvet i idrottshallen med svett i ryggslutet och reflektera över ett precis spelat bollspel är nu i det förflutna. Istället sitter jag i klassrum och aulor med datorn i högsta hugg och har trånga jeans som skär in i fiffiluren Har ätit sushi i flyttkaos Och jag har ätit rester och kylskåpsrens framför youtube Och så har vi tömt frysen och försökt elda upp ljus som varit halvutbrunna Mysigt har det varit men saknar inte kartongerna och sladdarna och högarna och kassarna som omger myset Ser du något ovanligt med den här bilden? Med mitt ansikte? Vi gör såhär! En av bilderna är dock spegelvänd så kinden är svullen på olika sidor men jaja du fattar. I slutet på januari drog jag ut en visdomstand och faaaan säger jag bara, vilket helvete. Aldrig varit med om en värre vecka?? Först och främst gjorde det ju ont, kunde inte le eller öppna munnen och käken värkte som fan. Min visdomstand hade vuxit in i käken så de fick såga bort en hel del där och det gjorde väl inte saken bättre. Åt soppor, glass och proteinshakes. Mosade lite banan ibland för att lyxa till det. Sen blev jag så fruktansvärt trött? Sov minst tio timmar per natt och åtminstone 3-4 om dagen på soffan. Tur nog jobbade Alfred natt just den här veckan så fick sova i lugn och ro på både natt och dag. När det successivt började läka kunde jag gapa lite mer men blev trött i munnen av att prata längre stunder? Aldrig varit med om liknande, blev liksom alldeles utmattad i käkmuskulaturen? Tänderna kändes lösa och varje gång jag gick var det som att tänderna guppade inne i munnen. Nä fy. Får panik av att bara skriva om detta för mådde så jävla dåligt. Och vet du vad det värsta är? Jag ska göra om det här med andra sidans visdomstand *ryser* Såhär såg många dagar ut, låg i morgonrock och kollade på serier och youtube, mådde dåligt för att solen sken utanför och att folk kunde skratta med öppen mun. Åt tomatsoppa och sög på bröd till. Blä När jag tröttnade på att ligga på soffan gick jag runt i lägenheten och var nostalgisk och försökte packa lite. Behöll tavlorna uppe in i det sista för att det skulle kännas lite hemtrevligt Såhär PIGG såg jag ut i sådär 8 dagar efteråt Och så här rörigt var min omgivning. Vill aldrig dra ut en visdomstand medan jag flyttpackar ett hem igen, rekommenderar INGEN Det var några otroliga soluppgångar och solnedgångar också, stod på balkongen och ville inte lämna. Tänkte att varför ska vi flytta härifrån, varför ska vi inte alltid bo kvar och ha den här balkongen, ha det här ljusinsläppet, varför ska vi vidare. Sörjde en utsikt jag älskat, min stora trygghet Två dagar efter min operation kom Helena och sov över en natt. Det var mest hon som fick prata eftersom jag av uppenbara skäl inte kunde öppna munnen ordentligt. Hon fick mest säga tråkiga saker för jag ville helst inte le eftersom det kändes som att käken skulle gå i tusen bitar då. Men jag överlevde och tidigt morgonen efter (eller säger man sen natt?) hoppade vi in i bilen och åkte till Arlanda. Vi körde vid fyra och var framme kvart i fem. Vinkade av henne när hon åkte mot sitt nya stora äventyr och det var fint och sorgligt. Stort att få följa med folk som ska påbörja äventyr, vara den sista de kramar, lägga små lappar i deras väskor, säga Det Kommer Gå Bra. Nu är hon i Nice en termin och ja, avundsjuka FINNES i mig. Efter det här tog januari slut och flyttmånaden började, men mer om det en annan gång