Min alla

Hej och välkommen till realtidsinlägg! Kan inte minnas senast det hände? Wow vad mysigt ändå? Idag är det vår allas stora kommersiella högtid: alla hjärtans dag. Alfred jobbar till sen kväll och jag kör därför solo-dag. Tänkte jag kunde passa på att föreviga den? Lär ju knappast vara ensam om att spendera den själv? Började dagen med att vinka av Alfred klockan nio och sedan gjorde jag långsam frukost. Temperaturen inomhus är sådär oklar som den bara kan vara på vintern så hade varm kofta och höga strumpor i tofflor men kompenserade med bara ben eftersom jag annars hade börjat svettas. Alfred blev så att säga inte KÅT av min look men han skulle ju ändå dra så då kunde jag lika gärna ha på mig min högst fashionabla outfit  Åt yoghurt med granola och chiafrön, rostad macka med ost och skinka och drack citronvatten och kaffe. Åt framför Therese Lindgrens senaste youtubevideo som förövrigt var KANON, bra content alltså. Hett tips! Den fina buketten på bordet är en inflyttningsbukett från Helena, fick den med bud i torsdags när vi precis flyttat in, blev GLAD  Efter frukost var det bäddning av sängen, som sig bör. Mina morgnar följer alltid den ordningen oavsett om jag är ledig eller ej. Viktigt att sängkläderna får svalna lite innan man bäddar in dem. Solen hade vaknat utanför och påminde mig om att jag borde gå ut  Men innan jag kan gå ut: hudvårdsrutin! Då kommer hudvårds- och sminkdiademet på SÅKLART. Jobbigt med hår i ansiktet när man ska kleta med serum och krämer, nä bäst med diadem som håller bångstyriga hårstrån borta  Klapp klapp klapp, säger vi Sista steget i rutinen är mycket viktigt: spf! Du vet väl om att det är viktigt med solkräm året om? Känns kanske konstigt att rulla på spf när det är vinter och kallt och fult ute, men ack så viktigt. Kanske lättare att komma ihåg dagar som dessa när solen skiiiiner  Klockan elva loggade jag in på zoom. Fick länken via gruppchatten på facebook och satt sen en timme med min seminariegrupp. Jag led mig igenom den timmen ska jag säga. Är verkligen urless på grupparbeten och har tyvärr en ovana av att ledsna så fort jag tycker någon är dum i huvudet. Har svårt att behålla fokus och vara trevlig men det får kanske vara så när man pluggat för evigt och lärt känna nya människor termin efter termin?  Var grisvarmt vid skrivbordet. Vardagsrum och sovrum ligger i söderläge och mitt skrivbord står ytterst nära fönstret så led kanske av den anledningen också? Fick dra ner persiennerna för att överleva men det kändes på många sätt också MYSIGT? Våren är på ingång tjoho  Efter mötet var jag sugen på att testa lite kläder igen. Senaste tiden har jag varit rätt ful och haft fula och tråkiga kläder på mig. Ville ha en outfit-session-debut i nya lägenheten och klädde på mig något vars ledord var barnsligt & bekvämt. Fick bli detta. Alfred hade nog avskytt den här outfiten men säger som innan: TUR HAN ÄNDÅ INTE ÄR HEMMA DÅ  Bytte om efter att jag knäppt ett par bilder och gick ut i solen. Skulle slänga sopor, panta burkar och lämna tillbaka tomater på Coop som hade möglat. Passade på att gå en lång promenad efteråt och försöka lära känna gatorna. Tycker det är lite jobbigt att inte kunna staden innan och utan. Jag vill kunna varenda genväg som finns, varenda stig som leder till nya ställen. För att bara ha bott här fem dagar har jag relativt bra koll men känner mig otålig, vill ha koll på ALLT. Spanade på personer som verkade ha koll på vägar och testade följa deras steg vilket resulterade i att jag hittade i alla fall två nya vägar När jag kom hem igen, trött i benen och mör i skallen, var tvätten klar och jag slängde upp den på bordet ovanför. Nackdelen med att ha egen tvättmaskin är att man kan bli så lat. När vi hade tvättstuga fick man liksom köra ett stort race och vika in och ha sig samma dag för att inte drunkna i tvätt. Men nu, nä vi måste hitta rutin på att vika direkt när den är torr, kommer få panik annars  I sista sekund fick jag plats på ett tabatapass och fick mentalt ställe om från soffläge till kör-hårt-läge. Har sagt upp mitt träningskort på Actic men det slutar inte gälla förrän 28 februari och eftersom det är ett regionalkort fungerar det även här, därav träning idag. När passet var slut inföll sig en stark känsla av vemod och jag kände mig för första gången evinnerligt ensam i min nya stad. Just träningen är ju en sådan trygghetsgrej för mig; jag går alltid på *mina* pass varje vecka, har koll på instruktörerna och passen, vet hur allting funkar och framförallt: har mina träningskompisar. Nu var jag helt ensam där och kände inte en käft och allting var liksom … fel. Jag saknar mina pass, mina störiga träningskompisar, saknar att någon ropar hej till mig från andra sida salen, någon som har koll på om jag skippat ett eller två pass. Vet ju att det tar tid, att jag kommer hitta min nya träningsrutin här och att jag kommer lära känna människor. Men ja. Det tar ju lite tid och kräver lite tålamod och just nu har jag inte det. Det här är också första gången jag är helt själv från morgon till sen kväll och jag tänker att känslan därav blir förstärkt. I helgen har jag haft vänner över och Alfred har kommit hem tidig kväll. Idag har det varit jag jag jag. Ljuden här är så annorlunda, känns inte lika hemtama. Det är ingen polishelikopter som hovrar över mitt lägenhetshus dygnet runt, ingen drönare som blinkar blått och rött utanför fönstret, inga skjutningar några hundra meter bort, men trots allt har alla de där bisarra grejerna blivit … hemma för mig? Jag associerar svischet ovanför huvudet med trygghet eftersom jag är så van vid det nu. Här låter pendeltåg och bussar, någon tvärbana då och då, ljuden är fel, de är inte hemma Känslan blev bättre när jag kom hem igen. Behövde kanske få känna mig lite ensam ett tag för att sluta känna så sen. Värmde en fryspizza i ugnen, hällde upp ett glas coca-cola och satte mig i soffan. Här har jag suttit sen dess och plöjt Husdrömmar på svt, mysfaktorn är hög (även om jag mår något illa efter en hel pizza och typ fyra enorma morötter i holidaydipp). Tänker att vi avslutar här? Ska kolla på tv och sen sova och sen är den här dagen över, precis som att alla dagar någon gång tar slut. Tack för du var mitt sällskap denna stora högtid och tack för att jag fick vara ditt! <3