Förlåt för att jag är som jag är

Är det inte sorgligt? Att vi är så många som känner behovet av att be om ursäkt till människor i sin närhet när man mår dåligt? Varför ens be om ursäkt när i princip alla människor någon gång i livet mår dåligt? Jag själv har märkt att personer som är som jag, lider av svår ångest och depressioner, har en tendens till att ständigt be om ursäkt för att man är "jobbig" eller "förstör den fina stämningen". Att må dåligt är inget man ska behöva få skuldkänslor och be om ursäkt för. Det är fullkomligt jävla normalt att må skit! Men vi har det inprintat i hjärnan, att det inte är socialt okej att må dåligt. Jag menar, vem fan sätter sig med ett gott sällskap på en middag och snackar om allt möjligt roligt, för att efter ett tag bara avbryta alla för att säga: "Jag mår skit"? Sån jävla partypooper alltså! Skämt åsido så är detta, enligt mig, ett stort problem. Att vi är fullt bekväma med att prata om positiva och härliga saker, men så fort det kommer till att prata om psykisk ohälsa så blir man en tråkig jävel som förstör den goa stämningen. Inte för att de runt omkring en säger att man är tradig rakt ut, men man märker det på dom. Vi har fått lära oss de sociala reglerna sedan barnsben, och i dessa regler ingår det inte att prata om det elände så många av oss går igenom, trots att vi så många gånger egentligen hade behövt prata öppet om det. Jag har sååååå många gånger känt mig så ångestfylld och mått dåligt efter en social tillställning där man fejkat ett sprudlande humör för alla andras skull, när man egentligen hade behövt prata om det som faktiskt betyder, vilket kan leda till att man mår lite bättre. Så att man känner sig mer bekväm och att man vågar vara sig själv, även när man mår dåligt. Under ett antal sociala tillställningar med folk runt omkring mig så har det faktiskt skett några gånger att jag har fått panikångest och blivit helt utom mig av känslor hit och dit som inte går att stoppa (har skrivit om en utav dessa händelserna tidigare här på bloggen. "Usch.." heter inlägget). Anledningen till dessa attacker är då på grund av att jag har hållit igen allt, alla jobbiga känslor som egentligen behöver komma ut och till slut så spricker jag. Under och efter dessa attacker känner man sig som världens sämsta människa som bara "förstör allt" och tankar som "ingen kommer någonsin igen vilja umgås med mig" dyker upp som såklart orsakar ännu mer ångest som bara förvärrar den redan pågående attacken. Jävla skit... Kan vi inte bara acceptera att folk kan må skit och att det är socialt acceptabelt att snacka om utan att man förstör stämningen?!Jag har några vänner (tack gode gud för det!!) som jag faktiskt kan prata med när jag mår dåligt, utan att känna mig som en börda. Det är vänner som jag har byggt upp ett förtroende till och vice versa, så då får man inga tvivel på att personen kanske kommer lämna en på grund av ens psykiska ohälsa. Dessa vänner finns där i både vått och torrt, och det gör jag för dom likaså. Jag har förlorat vänner på grund av min helvetesångest, men helt ärligt.. Det är inga riktiga vänner då. Låter kanske hård, men ifall man binder en relation till någon, vare sig det handlar om ett förhållande eller en vänskap, så måste personen kunna acceptera alla ens sidor. Gör personen i fråga inte det så kan hen ta sitt pick och pack och dra. Sorry, men är trött på bullshit. Jag lever bara ett liv, och mitt liv ska innehålla människor som älskar mig för den jag är, även de dåliga sidorna. Jag har inte tid för annat trams!Hejhopp gummisnopp (??), nu är jag nog klar med detta inlägget känner jag. Jag vill dock bara förmedla till er alla att det är okej att prata om hur man mår EGENTLIGEN. Försök inte att sugarcoata ditt psykiska tillstånd och låtsas att du mår fina fisken, det gör bara din psykiska ohälsa värre. Våga prata om allt skit i ditt liv, och tycker inte personerna runt omkring dig om det så kan du slänga dom i väggen och hitta nya, finare personer som förstår och lyssnar på dig. Vi har inte tid för bullshit, okej?!Nej, nu ska jag gå och duscha för det behöver man göra för att bibehålla en god hygien (läs och lär kids). Kom ihåg att ni ALDRIG behöver be om ursäkt för att ni mår skit! Måste påminna mig själv om det också för är ca sämst på att inte ursäkta mig själv hela tiden. Vi sätter stopp för detta nu!Vi ses i nästa inlägg!Puss och kram!