Mitt viktigaste inlägg

Hej på er alla underbara!I det här inlägget tänkte jag helt enkelt dela med mig av en grej som de flesta redan vet om mig och det är mina ätstörningar och min viktresa. Jag tänkte i detta inlägg beskriva hela den perioden utifrån mitt perspektiv, hur jag mådde osv. Innan jag börjar skriva vill jag bara berätta för er att jag är dålig på att formulera mig i skrift, men ska försöka så gott jag kan. Anledningen till varför jag skriver detta inlägget är för att jag tror att jag kan hjälpa andra som sitter i den sitsen som jag då satt i. Jag tror att allt började redan i mellanstadiet då jag som barn hade ganska mycket fett på kroppen. Enligt mitt BMI så var jag överviktig, jag fick även höra bakom min rygg att jag var tjock. Under den perioden tänkte jag inte mer på det utan jag fortsatte leva mitt liv som vanligt. I sexan sjönk mitt självförtroende verkligen till botten, jag mådde så dåligt psykiskt och jag visste helt enkelt inte varför jag mådde som jag gjorde. Mitt självförtroende under den perioden var så lågt att jag tog åt mig av exakt allt som hände runt omkring mig och vad folk sa om mig. När den här perioden var över började jag högstadiet vilket var en av de roligaste men jobbigaste perioderna i mitt liv. Varför högstadiet var en av de roligaste perioderna i mitt liv var för alla underbara människor som jag hade runt omkring mig då, som gjorde högstadietiden till något roligt. Det jobbigaste med högstadie perioden var att det var då mina ätstörningar började på riktigt. Jag började hitta fel på mig själv och tyckte jag vad både ful, tjock och äcklig vilket absolut inte stämde. Jag ville göra allt för att bli vacker och smal som de andra tjejerna man hade sett på stan eller i skolan. Det var under sommarlovet i 7:an då jag rasade ner i vikt, jag tror jag gick ner ungefär 10 kg den sommaren. Jag gjorde allt för att bli smal, jag åt mindre portioner, hoppade över vissa måltider och bombade google med " hur blir man smal? ". När skolan väl började så åt jag varken någon frukost eller lunch i skolan, jag tog inte ens en tallrik vissa dagar. Det var när jag kom hem då jag åt, men det var inte mycket alls utan det kunde vara 1 potatis och 5 köttbullar exempelvis. På kvällarna drack jag alltid grönt te för att jag hade hade hört att det skulle kunna göra en smal, det var så äckligt men trots det tvingade jag mig i det. Jag ville ju bli smal. Det var i slutet av 8:an då jag fick höra hur smal jag hade blivit och att jag såg ut som en pinne, nu mådde jag helt plötsligt dåligt över det. Pågrund av mina ätstörningar hade jag vant min kropp att äta lite så det var väldigt svårt att få i mig den mängden mat som jag faktiskt behövde för att gå upp i vikt. Jag började iallafall att äta mer skräpmat och försökte verkligen göra allt för att gå upp i vikt, men ingenting funkade. Det var i början av 9:an som träningen smått kom in i mitt liv. Jag visste att min brorsa tränade på gym och åt hälsosamt, jag blev då inspirerad av honom och skaffade mig då ett gymkort som jag använde mig utav lite då och då. Månaderna gick men jag fick inga resultat, vilket då berodde på att jag tränade och åt helt fel. Jag var helt ny inom träningsområdet och var varken påläst eller speciellt insatt i träningen utan jag körde mitt egna race och mitt självförtroende var inte heller helt på topp då så jag brydde mig oftast om ifall folk kollade åt mitt håll eller gav någon blick. Sen dess fram till maj år 2016 så gick min träning lite upp och ned, ibland körde jag hårt och åt bra mat och ibland struntade jag i det helt. Det var i Maj 2016 som jag verkligen tog träningen på allvar efter att jag hade varit på fitnessgalan i Stockholm, jag kunde inte ha blivit mer inspirerad än vad jag blev då. Jag bara kände adrenalinet i hela kroppen och det var då jag visste att jag ville bli som dem stor och musklig. På hemresan sa jag till min pojkvän att det är nu våran träningsresa börjar, ingen ska ge upp och vi ska bara köra på. Sen den dagen har jag bara kört på och kommer fortsätta tills den dagen jag inte kan gå. Idag har jag mitt egna träningsschema och följer en hälsosam kost. Det träningen har gett mig är bättre självförtroende, bättre hälsa, fått mig starkare både psykiskt och fyskiskt. Det har helt enkelt gjort mitt liv till det bästa liv jag har kunnat få, utan träningen vet jag inte vart jag skulle vara idag. Jag vill inte ens veta. Mina mål inför framtiden är att jobba som personlig tränare och hjälpa folk som vill ändra sin livsstil till något bättre och att hjälpa de som sitter i den sist som jag en gång satt i. Har även planer på att tävla inom bikini fitness i framtiden, vi får se hur det går med det. Men tanken med detta inlägget var helt enkelt att ni skulle lära känna mig lite bättre och att försöka nå ut till de människor som har dåligt självförtroende och sitter i den sits jag satt i. Hoppas ni tyckte om detta inlägget och att ni förstod det mesta!Puss och kram!!!