Dag 2 i Borneos djungel

Halloj igen! Idag vart det tidig uppgång, som vanligt... Redan innan frukost var det upptäcksfärd på schemat, dax att skåda djurens morgonrutiner ifrån båten. Det vi snart la märket till var att de har ungefär samma rutiner som människan har en lördagsmorgon. Inte så mycket action om man säger så... men efter en stilla stund på floden Kinabatangans spegelblanka yta vaknade skogen sakta till liv i takt med solens uppgång. Vi såg några av djuren vi sett dagen innan och vi kunde även lägga till ännu ett på listan, nämligen UTTER! Tydligen är uttern mycket ovanlig att se längst vattenbrynet, de håller oftast till längre in med den tätare växtligheten som skydd. Mr. Ajis son hade bara sett uttrar två gånger tidigare, så vi hade tur!  Eftersom att vi igår insåg att vi delar rum med andra härliga arter sov vi lite sisådär. Med andra ord var vi trötta, så pass trötta att Natalia till och med lyckades nicka till en sekund mitt uppe i allt det vackra.  När båtturen var över gick vi för att äta frulle, och sedan skulle vi bara ta en liten nap. Men som ni redan vet så har våra napar en tendens till att bli något utdragna. Denna gång- 3 timmar utdragen.  Sedan blev det lunch och båttur nummer två gick av stapeln. Denna gång fick vi verkligen möta på REGNskog! Det regnade nämligen och då menar jag verkligen REGNADE. Jag och Mira hade tyvärr inga regnjackor. Ja, ni kan säkert föreställa er hur genomblöta vi blev. Men det var det absolut värt, för när himlens moln väl skingrats kunde vi denna gång lägga till ORANGUTANG på listan! Det finns endast 1500 orangutanger kvar i hela Borneo och är därför mycket ovanliga att se, vi hade tur IGEN! Till och med mr Aji blev så exalterad att han körde in båten mot land och hojtade till alla att hoppa av. När vi väl kravlat oss iland, med lera upp till knäna, var den sedan länge borta tyvärr. Men vi såg den!  Efter middagen var det äntligen dax för nattvandring i skogen. Wow, så spännande och enligt Natalia lite läskigt. Under denna promenad fick vi se en DJUNGELCAT och äckligt stora spindlar när vi vandrade runt i totalmörkret. Väl ute ur skogen igen bad vår guide (mr. Ajis son) oss att kolla våra kroppar så inga leaches satt på oss. Jag frågade vad det var för något samtidigt som jag genomsökte kroppen och brast ut ”HJÄLP EN BLODIGEL, PLEASE TAKE IT AWAY!” Denna fripassagerare klängde sig fast för glatta livet på mitt ben... usch! Nu har vi kommit in i säkerheten och ligger och kollar på Lilo och Stitch! Snart ska vi sova! Godnatt, hörs imorgon!Frida