Från sköldpaddor till orangutanger

Efter en härlig kväll med massor av sköldpaddor, stor som liten, var vi tillbaka på vårt hostel ”Nature’s lodge” i Sepilok. Klockan var strax efter åtta och vår första plan var att faktiskt ta en nap (vilket har blivit till en vana?) på någon timme men vi bestämde oss istället för att gå iväg till ”Orangutang rehabilitation rescue center” som låg på gångavstånd från vårt hostel, det tog drygt femton minuter att gå. Precis innan avfärd så skulle Mira gå in på toaletten och sekunden senare var det tvål över hela golvet, på Miras byxor och man såg en förvirrad Mira ståendes i badrummet med hela tvålbehållaren i händerna... Inte är vi förvånade att det var just Mira därinne <3  Väl på centret köpte vi oss varsin entrébiljett för 30 ringgit vilket motsvarar typ 70kr och gick sedan in i djungeln. Det var super fint med så mycket grönt omkring sig och spännande med alla ljud från olika insekter som hördes från håll till håll. Först gick vi till deras ”indoor nursing” som var en plats för skadade orangutanger. Där hade jobbarna extra koll på vissa orangutanger som behövde rehabilitering, dom gavs mat i form av olika frukter och där fanns det även en plattform med rep hängandes och stegar där orangutangerna kunde träna upp sin styrka. Det var coolt att se en vild orangutang i det fria, ätandes på vattenmelon utan att bry sig alls om alla turister som tog foton överallt 🦧  När vi var klara där gick vi vidare till deras första ”feeding time” som var vid kl tio. Man gick längst djungeln på en bro och kom fram till en annan plattform som var mycket större än deras rehab plattform. Vi var lite tidiga så vi satte oss på första parkett och väntade. Någon minut i tio såg vi den första orangutangen som hade kommit för att äta. Vi märkte det genom att det började prassla i träden och man såg att snöret till plattformen började dingla. Efter en kom den andra, efter den andra kom en tredje. Totalt såg vi två mammor bärandes på sin bebis som krängde sig fast på mammans mage och tre hanar. Dom satt väldigt fridfullt och åt av frukten som hade burits dit av en som jobbade där. En av hanarna siktade sig in på de två kokosnötter som erbjöds och han tänkte absolut inte dela med sig. Med en kokosnöt i handen och en buren med foten tog han sig upp i ett träd och satt där och försökte få upp kokosnöten.  Efter att vi hade suttit där i drygt en halvtimme bestämde vi oss för att gå tillbaka till entrén och kolla på en film om centret och orangutanger. Filmen var ungefär tjugofem minuter och från filmen fick vi lära oss att orangutang betyder ”man of the forrest” och att dom är sju gånger starkare än oss människor. Vi fick även en inblick i deras jobb på centret och hur dom försöker hjälpa aporna. Bland annat gör dom magnetröntgen på aporna för att se om dom är tillräckligt starka att komma tillbaka ut i djungeln samt att dom hjälper aporna till att ha en överlevnadsinstinkt genom att aporna inte får gå på marken, för då kan dom bli skadade eller mat åt något annat djur...  Filmen tog slut och det var dags för lunch. Vi åt precis nedanför vårt hostel och efter det gick vi tillbaka till vår reception för att påbörja vår research om Filippinerna. (Vi åker ju dit den 13e mars så det är hög tid att börja planera vad vi ska hitta på för skoj där.) Vi höll på med vår research ett tag innan vi fick ont i huvudet av allt tänkande med flygplatser och namn på öar och bestämde oss för att gå tillbaka till den andra matningen av orangutangerna. Denna gång var det bara en mamma med bebis och en hane, så vi hade ju verkligen tur med föreställningen på förmiddagen där vi fick se fler apor.  Kvällen rullade på... Vi hann kolla lite till på Filippinerna innan det var dags för ”bryn och fötter fix”. Det var på tiden att brynen blev plockade och fötterna omhändertagna, efter det kände man sig liiite mindre ofräsch. Det blev middagstid på samma ställe som vi åt lunch och efter det var det dags att packa väskan till Borneos djungel! Vi var ju så smarta att vi packade vår lilla ryggsäck med allting vi skulle tänkas behöva så att man inte behövde öppna sin stora väska och kanske få med sig en kackerlacka eller två tillbaka till Sandakan... Sen, kan ni nog inte ana vad som hände... Alla vaknar mitt i natten (natten till söndag) av att det knackar på vår dörr i en evighet, men ingen vågar öppna. Så helt plötsligt rycks dörren upp och en skitfull kille kommer in. Men en i vårt dorm skriker ut honom och han går. Så alla är vakna och jag och Mira behöver verkligen kissa så vi går tillsammans till samma bås. När vi står där inne hör vi någon komma in, gå runt och sen rycka i vår dörr. Sen hör vi personen gå men den går bara till dörren och släcker lampan?? Vi tror att den går iväg helt och hållet men så kommer personen tillbaka.. och heeelt plötsligt så har den här äckliga killen klättrat upp så han liksom kikar över vår vägg och in på vår toalett 😫 Mira skreeeeek! Nu har vi tillsammans med våra doormmates skjutit en säng framför dörren och vi hoppas på att kunna sova litegrann inatt... Vi kommer nog drömma mardrömmar men vi låter inte det stoppa oss, för imorgon åker vi till BORNEOS DJUNGEL! Ha det bra! / Natalia Sorry men vad är detta för skor??? Riktig safari-snubbe Tre svettiga tjejer Indoor sanctuary för orangutangerna Matdags för dom söta orangutangerna  En hane som var typ 1 meter ifrån oss Djungeltur Mira och tvålen... Efter nattens händelser när vi ställde sängen framför dörren... Ja vi vet att det är en brandrisk 😘