Vecka 2

Då var det söndag ännu en gång och jag blickar tillbaka på andra veckan inom gynekologi och förlossning. För det första så har personalen på Ystad lasarett tagit mig med storm, läkare som barnmorskor som undersköterskor. Jag har aldrig känt mig så välkommen och inkluderad, till och med sedd som en del i sammanhanget. Jag känner hur jag trivs som fisken i vatten, hur det får mig att blomma ut ännu mer och ta ännu mer plats. Det känns nästan som att gyn-specialiteten är ett litet eget släkte, stämningen i fikarummet är så härlig och det verkar som att de tar hand om och ser efter varandra, på riktigt liksom. Detta är så viktigt. Jag kan själv känna hur jag släpper fram olika mycket av mig själv på olika placeringar korrelerat till vilken respons jag får från personal jag möter. Och egentligen är det kanske inte så konstigt, det är ju så jag gör i mitt privatliv också, träffar jag någon som jag inte klickar med är jag lite mer avvaktande till en början. 4 dagar efter första förlossningen kan jag fortfarande inte riktigt släppa vad det är jag har varit med om. Hur barnmorskan och undersköterskan pratade om bebisens ålder i minuter, det var en udda känsla, det kändes nästa som att jag hörde fel. Jag känner mig ännu mer fascinerad över hur ett människoliv kan komma till från en äggcell och en spermie och hur en liten liten människa kan växa inuti en annan människa. Men än mer är jag förundrad över hur naturen kan få till det så att de allra flesta förlossningar förlöper väl, utan vidare komplikationer och än mindre ingripande. Jag såg ett litet knyte av perfektion komma till världen, alla 10 fingrar, alla 10 tår, som en modell av en vuxen redan satt på tillväxt. Ett knyte av perfektion helt utan fördomar, åsikter och förutfattade meningar. Det slår mig att vi alla är födda med rumpan bar. Anknytningen mellan bebis och föräldrarna var omedelbar, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, helt villkorslöst. En önskan hos mig väcks om att alla barn skulle få komma till som perfekta och med en villkorslös kärlek från sina skapare. Med dessa reflektioner går jag in i vecka 3 och gör mig redo för tåget till Ystad 06.45!