#66 Prinsessor som söker typer att samla in

Då var det igen nästan ett halvår sedan senaste uppdateringen. Å ena sidan känns det som att jag inte gjort något anmärkningsvärt under dessa månader, men å andra sidan sitter jag i en ny bostad, i en ny hemstad, med ett nytt jobb i fickan, och skriver detta inlägg. Det har varit en tung höst. Senaste inlägget skrev jag i Augusti och då tyckte jag ännu att Barcelona var okej. Men alltefter att hösten fortskred började jag irritera mig mer och mer på staden och min livssituation. Olämpliga arbetstider, smutsiga rumskamrater, konstant oljud, sömnsvårigheter, kriminalitet, catcalling och sexuella trakasserier. Mindre solljus, kallare temperatur och alla nya covid-restriktioner som satte stopp på resor samt socialt liv gjorde inte situationen bättre. Mannen jag var förtjust i som ghostade mig (och som försökte reconnecta förra veckan efter månaders total tystnad) förtjänar väl också ett hedersomnämnande.Men hösten i Barcelona var inte bara skit, utan det fanns också ljusglimtar. Pokémon GO vän på besök, Mario Kart och Donkey Kong Country online, långa promenader, simning, Disney+ och Netflix, gymmet på jobbet, grillchill på taket, Demasie cookies, 5k kvällslänkar... Hann också med en vecka finsk (sen)sommar, stughelg och kvalitetstid med familjen. Mammas nya man hade fixat så att vi kunde ha target shooting practice. Roligt att testa, men efter en stund for jag till min paddleboard istället och på kvällen blev det bastu och simning i sjön.Det var slutet av augusti men som tur fanns det ännu blåbär i skogen och jordgubbar på torget. En av dagarna hade vi caférunda och nostalgipromenad i Lovisa. Vi passade också på att simma i Särkijärvi och besöka Tessjö Å och Strömfors bruket.  Ja, man hinner inte se så mycket nytt av sitt hemland när man hellre besöker bekanta ställen. Jag hann dock med en solotrip till Tavastehus. Blev glad när jag såg att staden hade en roddbåt som man fick låna gratis, så jag tog vattenvägen till slottet. Ännu gladare blev jag när jag såg att slottet hade gratis inträde den dagen.Fängelsemuséet var också gratis. Intressant att se hur livet var i finskt fängelse upp till 90-talet. Tydligen fanns det ett strömmingsämbare i korridoren, som fångarna kunde plocka så mycket fisk ifrån som de ville. Och standarden på fångarnas rum var egentligen inte mycket sämre än många hyresrum i Barcelona... När jag kom hem från min Finlandsvisit blev jag förskräckt över hur äckligt det delade köket och badrummet hunnit bli medan jag var borta. Somtur hade hyresvärden ett rum med eget badrum som blev ledigt våningen under för mer eller mindre samma pris.Dagen efter att jag flyttade in i Barcelonarum nummer tre (eller nummer fyra om de första veckorna i Airbnb-rummet räknas), fick jag besök av min gamla goda vän från Lappland. Tyvärr hann vi inte umgås så mycket på grund av nattjobbet, men iallafall hann jag visa lite av staden medan vi gick runt och fångade pokémons, innan han flög vidare till nordvästra Spanien för att volontärarbeta på segelbåt. Blev inte mycket resande för egen del medan jag bodde i Barcelona då stadsgränserna var stängda största delen av tiden. I oktober var det dock tillåtet att turista så bokade flyg till Ibiza för en natt. Det fanns inga spår av öns partyrykte och hade en avslappnande helg där jag mest njöt av hotellets poolområde och buffé innan det var dags att flyga tillbaka till eländet.  Min ursprungliga plan var att stå ut med nattjobbet och Barcelona i 6 månader för att inte behöva betala tillbaka relocation package, och sedan säga upp mig i december och köpa flygbiljett till Karibien och chilla där i några månader i väntan på bättre tider. Räddning kom dock i slutet av oktober utan att jag behövde ta mig till så drastiska åtgärder, när företaget meddelade att de stänger kontoret på grund av koronarestriktioner och alla ska jobba hemifrån istället. (Och i mitten av november ringde företaget och sa att de ville promota mig till en bättre roll med arbetstider vardagar 9-18!) Hade redan bokat några dagar ledigt i början av november sedan tidigare för att besöka Malaga, Fuengirola och Gibraltar-området, men flyget blev inställt då det igen blev förbjudet att lämna Barcelona för turism. Relocation är dock alltid tillåtet, så jag började kolla på billiga Airbnb-månadslägenheter i Andalusien. Såg att det fanns en städig studiolägenhet för samma pris som mitt Barcelonarum i en liten kuststad som heter Rota utanför Cadiz. En snabb googling visade att staden är en populär turistort för spanjorer på sommaren (dvs död på vintern) och att det finns en amerikansk marinbas där. Jackpot! Flytten gick bra, med undantag från parkeringsboten jag hann få under de 5-10 minuter det tog för mig att bära ner mitt pick och pack till hyresbilen. Kan inte säga att jag kände någon sentimentalitet när jag lämnade staden bakom mig. Trodde att det skulle vara en massa gränskontroller på vägen ner, men stötte bara på en polis dagen efter jag kom fram till Rota, då jag förde bilen tillbaka till flygfältet.  Hann också med lite lowkey turistande på vägen ner. Körde igenom en fin naturpark och "råkade" parkera i närheten av Alhambra, så att jag kunde gå omkring vid de gamla byggnaderna på morgonen innan jag började köra vidare. Stannade i Fuengirola för lite laxsoppa till lunch och fyllde på mitt förråd med Maxi Tuplas och Xylitol-tuggummin. Sedan körde jag vidare till Tarifa, där jag stannade för en hamburgarmiddag och en promenad till fastland-Europas sydligaste punkt / punkten där Medelhavet möter Atlanten. Kom fram till Rota på kvällen och sov som en stock i den tysta lägenheten. På morgonen passade jag på att storhandla i Aldi innan det var dags att föra bilen tillbaka. När jag gick där med min butikskärra och trummade med fingrarna i takt med musiken kände jag mig nöjd med livet för första gången på länge. Barcelona fick mig verkligen att inte ta vardagliga saker för givet, såsom en tyst lägenhet, ett eget kylskåp eller ett kackerlacksfritt kök. Kommer inte heller ta säkerhet för givet. Här i Rota behöver jag inte tänka så mycket på att vara gatusmart och kan spela Pokémon GO utan att behöva oroa mig över att någon slår mig på rumpan eller rycker telefonen från min hand. Mm, sista natten jag gick till kontoret blev telefonen rånad. Sprang efter tjuven medan jag ropade "policia!"och polisen hörde mitt rop på hjälp och fick fast tjuven. De förde mig till polisstationen för att göra en rapport och sedan fick jag skjuts i polisbilen till kontoret. Erika vs Barcelona telefontjuvar 2-0.  Blev bra bemött av poliserna, även om jag inte kunde prata spanska. Mm, spanskakursen via Linnéuniversitetet hoppade jag av redan efter första dagen. En timmes spanskalektion per vecka via jobbet duger gott och väl för mina motivationsnivåer. (Plus lite självstudier i form av dubbade disneyfilmer, youtubevideor, audioböcker, spanska e-barnböcker och grammatikövningar i kursboken som jag hann köpa).Jobbet bestämde dock att pausa spanskalektionerna efter julen, och kan inte påstå att jag är vidare ledsen. Verkar som att jag inte har rum för mer än fyra språk i min hjärna, för spanskan har sparats på samma plats som tyskan och kinesiskan. Aja, huvudsaken att jag kan läsa restaurangmenyer och innehållsförteckningar, för det är ju inte som att jag är på jakt efter en spansk man att gifta mig med. Mycket dejtande har det dock inte blivit denna månad. Denna vecka har alla restauranger haft det stängt, så kunde ej supporta den lokala ekonomin med lördags-/söndagsbrunch som jag brukar. Hann dock med några dejter i December och har fått klarare bild vad som är viktigt i en partner (och vilka saker jag måste jobba på när det kommer till mig själv). Så även om denna mission inte slutar med success, har jag iallafall blivit klokare. Vissa saker måste man helt enkelt lära sig från egna misstag, till exempel att gatuapelsiner smakar bittert.. := ) Får se hur länge jag stannar i denna stad, men för tillfället är jag nöjd. Tidigare i januari fick jag bastuabstinens så jag for till Malaga för ett veckoslut. Trevligare stad än Barcelona och det var roligt med mysiga caféer, bra butiker och intressanta restauranger. Men inte som att det spelar någon roll om de är stängda, då väljer jag hellre en död småstad där jag kan gå omkring utan mask på de tomma gatorna och stränderna. Senare på våren/sommaren om/när läget har förbättras kanske jag leva mer som den digitala nomad jag nu har blivit. Det finns marinbaser i andra europeiska städer också, höhö..