ett halvår med en skrutt och en någorlunda lyckad barnvaktskväll

Rullgardinen är nere, ansiktet är tvättat och kläderna är av. Sängen väntar på mig. Värdföräldrarna kom precis hem och därmed är jag off duty. Den här barnvaktskvällen gick tack och lov bättre än den föregående. Efter ett snack tidigt på eftermiddagen hade vi en jättemysig och lugn kväll. Sen blev det dags för läggning, vilket alltid är knöligt med E nuförtiden i och med att hen aldrig vill vara ensam. Men efter 40 minuter av att bara sitta bredvid henoms säng utan att hen somnat reste jag tillslut på mig och gick därifrån. Kalla mig hemsk aupair men efter tre minuters gråt lugnade hen ner sig och somnade tillslut själv medan jag satt på trappen utanför henoms rum och läste. Vi har ju sagt att vi ska försöka öva bort rädslan för att vara själv och förhoppningsvis kanske vi kom ett steg på vägen. Vad har jag annars gjort idag då? Jobbade som vanligt på morgonen, sedan chillade jag i sängen en timma pga mensvärk från helvetet. Sen sprang jag en runda, duschade, lagade lunch och satte mig på bussen in till stan för att lämna in en klänning hos en skräddare (ny grej jag aldrig gjort förr?? poäng till mig!!). Åkte hem, pratade med mamma på bussen, läste en timma (blandade Somebody I used to know av Wendy Mitchell med gamla dagboksinlägg) o så var det dags för jobb igen då. Och nu sitter jag här. Jag skrev också ett långt inlägg innan som för tillfället får hänga bland mina utkast. Får se om det publiceras någon gång. Kanske.  Och så har jag ju faktiskt firat ett halvår med den här skrutten idag. Eller ja, utan då. Men vi ringde förut iallafall och jag förklarade min kärlek till honom på instagram med den här bilden. Modern love. Vackert. Nejmen Johan, seriöst, om du läser det här, vad jag älskar dig. Jag saknar dig varje dag och kan knappt vänta tills sjunde juni då vi äntligen får kramas och kyssas igen.