Hur är det att vara aupair?

Nu är jag ju hemma i Sweden på jullov, efter tre, nästan fyra, månader i London. Det är lååång tid ändå. Lång tid att bo hos en familj en aldrig träffat innan. Lång tid att prova på ett nytt jobb. Lång tid att hitta ett nytt hemland, en ny hemstad. Lång tid att vara aupair åt världens bästa ungar. Så. Hur är det att vara aupair? Det är en fråga jag googlade runt på hur många gånger som helst innan jag tog beslutet att prova att jobba som det. Jag känner därför att jag kanske borde skriva något om det, så att andra har mer material att gå på inför deras beslut. Å andra sidan, keep in mind, att jag kan bara skriva om mina upplevelser. Varje värdfamilj funkar annorlunda, som familjer gör ni vet, så mina aupair-kompisar har säkert inte alls samma upplevelser. Men såhär har jag det och det här får jag göra och all that jazz. Vi kör. Nu när jag är hemma i Sweden på jullov har jag änhar jag tid att känna efter. Tänka. Vad är det jag gör där borta egentligen? Jo, nu har jag ju varit här i över tre månader så nu kan jag nog svara på det. Iallafall hur det är för mig att vara aupair. Varje värdfamilj fungerar ju annorlunda, som familjer gör ni vet, så mina kompisar har säkert inte alls samma upplevelser. Men såhär har jag det och det här får jag göra och all that jazz.  En vanlig dag för mig kan se ut såhär: 7:00 - väckarklockan ringer och jag försöker ta mig ur mitt zombiestadie 7:30 - ner i köket, plocka ur diskmaskinen (undrar hur många gånger jag tömt den där jäkla (himmelska!!) maskinen) och mata katterna 7:40 - 8:40 - väck barnen!! och ibland mamman haha. Plocka fram kläder åt barnen, laga frukost (allt från havregrynsgröt till rostmackor till knäckebröd med marmite till croissanter till bacon o ägg), städa, packa skolväskor, leka, bråka, äta frukost, borsta mitt värdbarns hår i en evighet. Lite sånt ni vet.  8:45 - få panik för att inget är klart.  8:53 - springa till skolan för att barnen börjar om två minuter.  9:00 - 9:30 - städa upp röran som blivit till. Kanske kasta in en tvätt eller två.  Sedan är jag LEDIG!! Då spenderar jag oftast min tid på gymmet eller på något fik med mina kompisar eller pluggandes (bc jag läste ju en skrivarkurs men den ska jag inte läsa i vår!! frihet) i sängen eller i en fin park. Primark hängde jag en hel del på första månaden också, men nu har hypen lagt sig lite.  15:30 - barnen slutar skolan! Jag eller min värdmamma hämtar dem medan den andra påbörjar maten (när hon inte jobbar). När hon jobbar ser jag oftast till att va hemma tidigare för att landa lite och hinna förbereda middagen innan barnen slutar skolan.  Sen, beroende på vad barnen har för aktiviteter den dagen, ser dagarna väldigt olika ut. Men det är mycket lek, ibland har de över kompisar på play date och andra gånger är de iväg. Vissa kvällar får jag åka med dem på bussen till deras aktiviteter eller så stannar jag hemma och städar medan min värdmamma skjutsar dem i bilen. Vi bakar extreeemt mycket. Alltså, och det här vet jag gäller för alla familjer haha, barnen är besatta av efterrätt. De ska ha efterrätt varje dag, inga undantag. Så baka gör jag en hel del. Annars går jag och småstädar, läser lite böcker med dem, pysslar, vad barnen än känner för basically. ÅH! Vi har många dansfester!! Så himla mysigt. Jag eller min värdmamma startar en bra låt på mobilen och så spontandansar vi allihopa. Vi har till och med en diskolampa vi kan sätta i de vanliga taklamporna så vi får riktig feeling. Det är FETT. Rekommenderas till alla haha.  Det som är lite jobbigt är att jag oftast inte vet riktigt exakt när jag slutar på kvällen. Om jag inte ska vara barnvakt brukar det ligga någonstans runt 19:30, det beror lite på vad jag och min värdmamma har för planer. Vi är båda väldigt flexibla. Om jag till exempel vill gå på en musikal som börjar 19:30 och det passar för min värdmamma kan jag få sluta en halvtimma tidigt, och om barnen är lite extra kaos på kvällen kanske jag ser till att stanna kvar till 20 eller ibland senare till och med. Mina arbetstider beror lite på vad som händer helt enkelt.  Oj, det här blir långt märker jag. Men det finns så mycket att säga? Vad mer? Jo, min värdfamilj har väl en lite speciell situation för pappan jobbar i USA och är oftast inte hemma. Därför får jag se till att vara flexibel, jag vill inte lämna min värdmamma ensam när det är jobbigt eller när barnen är ledsna. Ibland, i och med att det bara är vi två hemma oftast, får jag jobba även på lördagsmorgnar. De flesta aupairer, som jag har förstått det, är lediga under helgerna (om de inte är barnvakt någon kväll), men oftast inte jag. MEN, bör tilläggas: Är det något jag verkligen vill göra (till exempel vara med min pojkvän när han hälsar på) så försöker min värdmamma göra allt för att se till att jag kan vara ledig. Hon är guld på det sättet.  Det bästa med att vara aupair:- barnmys. När dottern pussar mig på kinden och säger "I love you, Julia" precis innan hon somnar. När sonen myser upp sig bredvid mig i soffan och vi sitter och läser tillsammans. Det gör det värt alla jobbiga stunder när vi bråkar. - att få uppleva en ny stad. Hitta de där ställena i London som jag aldrig skulle upptäckt som turist. Hur skulle mitt liv varit om jag inte upptäckt Sage Kitchenn egentligen? Älskade Sage.- alla nya vänner. Alltså. Om ni läser min blogg sådär någorlunda ofta borde ni upptäckt hur mycket jag tycker om folket runtomkring mig här i London. Vårt lilla aupair-gäng gör den här upplevelsen tusen gånger bättre.  Det sämsta med att vara aupair: - fomo. Att se vad alla mina vänner eller min familj i Sverige gör. Jag blir så svartsjuk när jag ser dem umgås med varandra, det spelar ingen roll ifall de bara äter en nattkebab på fyllan, jag blir ledsen över att inte vara där (och då gillar jag inte ens kebab!!). - att vilja göra allt men inte ha råd eller tid. Okej, det här är ju inte ett riktigt problem egentligen. Men, i en stad som London, finns det alltid något att göra att det ofta känns som att jobbet kommer i vägen och att en missar allt kul. MEN, då gäller det att komma ihåg att om jag inte var aupair, hade jag missat precis ALLT. Då känns helt plötsligt den där barnvaktskvällen mindre jobbig, trots att ens vänner är ute och dansar eller har filmmys.  - att bråka med barnen. Vilket jag tror händer alla. Jag hade blivit grymt imponerad om det finns en aupair där ute vars värdbarn aldrig gråter för att hen inte vill gå och lägga sig eller skriker för att hen inte vill göra sina läxor. Det blir jobbigt och vissa kvällar är jag både utmattad och irriterad när jag går och lägger mig. Men så är barnen underbara dagen efter och då har både de och jag glömt det dumma dagen innan.  Det här var lite (läs: mycket) information om hur jag har det som aupair i London. För det mesta är det helt fantastiskt. Staden, människorna, "mina" barn. Jag är så himla glad att jag valde att ta det här året off. Jag behövde rensa hjärnan, se lite nytt och ta mig ur gamla tankebanor. Och det har jag gjort. Om ni har några frågor så äre bara att fråga på. Jag svarar gärna.