Att bli utfryst som liten

Då var det Torsdag och ett perfekt tillfälle för mig att prata om min uppväxt, min uppväxt som faktiskt inte alltid varit lätt. Under mina år i småskolan har jag varit ganska utfryst. Det hörde till vanligheten att jag under vissa tidpunkter faktiskt stod ensam på skolgården, utan någon vän och utan någon att leka med. Jag fick helt enkelt vara ensam. Att vara i den sitsen som jag satt i då har format mig till den jag är och fått mig att blir självsäker och trygg i mig själv. Men så har det inte alltid varit, jag har ofta haft lätt att ta åt mig av andra människors åsikter och blivit tillbakadragen p.g.a andras taskiga kommentarer som jag fått stå ut med genom alla år. Det är allt ifrån att klanka ner på mitt sätt att vara, till mitt liv och mitt utseende. Självklart har inte detta varit lätt och det har gjort ont att som liten flicka inte få den sortens uppmärksamhet av vänner som alla andra. De andra flickorna i klassen fick alltid beröm och popularitet medans jag, den utfrysta ofta satt och kollade på. Att jag vid denna period hade en familj som stöttade mig gjorde att jag förstod att det inte var mig det var fel på, dom var också min räddning för att slippa att bli enormt ledsen och sårad. Jag vågade helt plötsligt stå på mig och var redan då i cirka 8års ålder väldigt envis. Jag stod upp för vem jag va och jag stod upp för alla de som hade samma problem som jag själv. Men under min tid i tredje klass kom den jobbiga känslan av att vara utfryst tillbaka, en ny kille började i klassen och hade extremt höga åsikter om mig. Självklart blev jag ledsen och rädd för att allt skulle bli värre. Det var då det hände, vi flyttade till Borås. Där fanns mina äldre syskon och släktingar som jag hade bra kontakt med. Trots att allt då var nytt och spännande var jag självklart nervös över hur det nya livet skulle bli. Jag började på en ny skola men gissa vad, även där fanns tjejer som väntade på att få trycka ner mig. Som tur var träffade jag då en vän, en vän som jag än idag har bra kontakt med. Hon valde att stå emot tjejernas åsikter och ville bli min vän, vilket jag idag uppskattar så otroligt mycket. Att denna tjej blev min vän gjorde att jag gick kvar på skolan i 3 år, sedan var det dags för högstadiet. Att börja på en ny skola igen var extremt jobbigt efter allt jag gått igenom tidigare, men allt gick väl och jag fick nya vänner och en ny miljö att trivas i. Idag har jag en extremt bra vän som stöttar mig genom allt jag går igenom, och det är jag så enormt tacksam över. Jag 14 år gammal och har gått igenom extremt mycket, men jag är på något sätt ändå stolt. Alla de ledsamma dagar jag gått igenom har gjort mig starkare och fått mig att förstå hur stark jag har varit. Jag vill och hoppas verkligen att detta når ut till alla de barn där ute som kände så som jag gjorde då, jag vet hur tufft det är och jag lovar att allt kommer ordna upp sig. (stå upp för dig själv). (Gör det på ditt sätt). Du är stark!. Min instagramestelle.fotos In och följ för mer information kring bloggen och mitt liv idag.