EN ALTERNATIV LUCIA.

Livet blir liksom aldrig som man tänkt sig. Inatt blev jag sjuk, och det slog till väldigt fort. Igår kväll kände jag inte för att träna men jag trodde inte det berodde på att en förkylning var på gång, det kändes i alla fall inte så. Men inatt vaknade jag av att jag kände mig febrig och snoret hade börjat rinna och halsen ömmade. JÄVLA SKIT!! Så det blev att stanna hemma idag och jag kan i alla fall trösta mig med att det redan känns mycket bättre. Halsen gör inte ont längre och jag är rätt säker på att febern har lagt sig. Nu är det mest snor och trötthet kvar. Ovanpå allt detta har det varit plusgrader och den vackra, gnistrande snön som igår sken i stolthet smälter nu bort likt naturens tårar. Förkylning och tö-slask är inte världens roligaste kombo... Då var det väl bara tur att jag råkade titta ut genom vardagsrumsfönstret och fick skåda ett av naturens, enligt mig, vackraste skådespel. Detta ögonblick som jag väntar på varje vinter. Varje år sitter jag klistrad vid fönstret och undrar när kommer de? När får jag se deras julröda bröst för första gången? Och idag fick jag det. Jag fick se vinterns första domherrar sitta och spänna brösten på vår baksida. Dessa vackra fåglar, som jag associerar med vintern och julen nästan lika mycket som julgranen eller pepparkakor eller klappar, var precis det som behövdes för att återigen lyfta mitt humör. Jag må vara sjuk och det må töa, men jag fick i alla fall äntligen se ett av julens små mirakel. Glad lucia allihopa. Må ni vara friska och äta massor med pepparkakor, lyssna på mycket julmusik och dricka många koppar glögg.