EN LITEN BOKRECENSION: "LJUSET VI INTE SER"

TITEL: Ljuset vi inte serFÖRFATTARE: Anthony DoerrANTAL SIDOR: 598FÖRSTA MENINGARNA: ”I skymningen regnar de från himlen. De blåser över vallarna, slår volter över takåsarna, fladdrar ner i sänkorna mellan husen. Virvlande fyller de gatorna, vitt blänkande mot kullerstenen. ’Viktigt meddelande till stadens invånare’, står det på dem. ’Utrym genast till öppen terräng.’ ”Marie-Laure är en blind flicka som bor med sin pappa i staden Saint-Malo i Frankrike. Werner är en pojke som bor med sin syster på ett barnhem. När andra världskriget bryter ut får de båda kämpa för sin överlevnad. Mitt i det brinnande kriget växer grymheten, men Marie-Laure och Werners livsöden vävs ihop och visar den godhet som finns gömd i våra hjärtan. Det här var en underbar bok! Jag skulle vilja beskriva den som en kombination av två av mina favoritböcker: ”Konsten att höra hjärtslag” (http://www.devote.se/fannyekbe...) och ”Boktjuven” (http://www.devote.se/fannyekbe...). Karaktärsbeskrivningarna är djupa och läsaren får verkligen lära känna huvudpersonerna. Språket är målande och poetiskt och miljöbeskrivningarna är så detaljerade att läsaren kan blunda och se det krigsdrabbade landskapet framför sig. Det är dofter, känslor och ljud som alla förstärks genom Marie-Laures perspektiv. Hon är blind men ser ändå så mycket mer än vad alla andra gör. Hon ser världen genom alla sinnena. Sedan älskar jag hur boken är skriven med parallella historier, ur både Marie-Laure och Werners perspektiv. Vi får samma historia berättad från två olika perspektiv. Två perspektiv som är så olika, men ändå så lika. Jojo Moyes är väldigt duktig på att skriva böcker med parallella historier. En annan favoritbok, ”Sophies historia” (http://www.devote.se/fannyekbe...), är skriven med exakt denna teknik. Det öppnas många dörrar och ställs så många frågor under berättelsens gång som författaren i slutet så skickligt lyckas knyta ihop. Spänningen som löper genom boken får ett crescendo som sedan mynnar ut i en förklaring och lämnar läsaren med en behaglig känsla av fullkomlighet. Oj vad poetiskt det blev, men det är ju så sant! Boken arbetar också utifrån många motsatser som ger historien både en känsla av verklighet men också spänning. Den tar upp krigets grymhet och orättvisor, men visar också på den kärlek och omtanke som visar sig i de mest svåra stunder. Den redogör för de faktiska omständigheterna kring andra världskriget, men väljer att porträttera dessa genom en fiktiv historia om en blind flicka och en tysk pojke som inte vill annat än leva sina liv när kriget utsätter de båda för en utmaning så stor att de tvingas se sin situation utifrån liv eller död. En värdig vinnare av Pulitzer-priset och en klar 10-poängare från min sida!10 av 10 noter