EN LITEN BOKRECENSION: DEN LILLA BOKHANDELN I PARIS

Författare: Nina GeorgeAntal sidor: 303Första stycket: "Hur kunde det hända, hur kunde jag låta mig övertalas till det här? De tongivande krafterna i nummer 27 - hyresvärdinnan madame Bernard och portvakterskan Madame Rosalette - fångade med förenade krafter in Monsieur Perdu som en kniptång just när han passerade deras lägenheter på nedre botten. ’Det är ju skamligt, som den där Le P. behandlade sin fru.’ ’ Skandal. Värre än att det går mal i brudslöjan.’ ’Somliga kan man ju knappt klandra, om man tar en titt på deras hustrur. Som isjungfrur i Chaneldräkt. Men män? Odjur är vad de är, vareviga en.’ ’ Mina damer, jag förstår inte riktigt…’ ’ Inte ni, förstås, Monsieur Perdu. Ni är kashmir bland de tyger som män är vävda av.’ "HANDLING:Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande bokhandel belägen på en pråm på floden Seine ordinerar han romaner för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv; han lider fortfarande i kval efter att hans livs stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade. Efter att Perdu slutligen förmått sig att läsa brevet lättar han ankar och ger sig av på en resa till södra Frankrike i hopp om att komma över sin förlust och få ett avslut på historien. Med sig har han en storsäljande författare med skrivkramp samt en kärlekskrank italiensk kock, och längs Frankrikes floder reser Perdu, delar ut sin visdom och sina böcker, och visar hur den litterära världen kan ta den mänskliga själen på en resa för att hela sig själv.OMDÖME: Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. En bok som handlar om böcker liksom. Men redan från början insåg jag att detta inte skulle bli så bra. Det är förvisso en väldigt fin handling, som en blandning mellan Joyces ”Harold Frys osannolika pilgrimsfärd” och Disneys animerade film ”Upp”. En man ger sig ut på en hisnande resa för att läka sig själv och tvingas handskas med en lite smått omogen ungdom på vägen som prompt ska med. Och det är ju lite gulligt. Språket är också väldigt poetiskt, ibland tyvärr lite för poetiskt. Det blir nästan svårläst och även väldigt osannolikt när varenda människa i boken talar med ett språk som är så vältaligt och kryptiskt att jag inte kan låta bli att inom mig skrika: Vanligt folk pratar faktiskt inte såhär! Allt som allt slutar det med att den fina historien haltar fram. Någonting som började väldigt bra kom aldrig upp i tempo och slutar mest i en stor besvikelse. Mot slutet väntar jag bara på att boken ska ta slut. Kanske är jag dock lite över-kritisk. Kanske handlar det mest om personlig smak och det här råkar vara en bok som inte riktigt passar mig. I slutändan är det enda som får poäng av mig i denna bok just alla böcker i den.