EN LITEN BOKRECENSION: "KONSTEN ATT HÖRA HJÄRTSLAG"

TITEL: Konsten att höra hjärtslag FÖRFATTARE: Jan-Philipp Sendker ANTAL SIDOR: 330 FÖRSTA MENINGEN: "Det första som slog mig var den gamle mannens blick."   En advokat från New York ger sig av och försvinner utan förklaring. Frågan väcks hos alla varför en framgångsrik man med fru och barn bara skulle lämna dem och försvinna spårlöst? Fyra år senare hittar frun ett gammalt kärleksbrev från mannen till en kvinna i Burma. Dottern Julia ser detta som en chans att åter hitta fadern och beger sig till Burma. När hon kommer fram möts hon av en gammal man och hon förstår att hon är väntad. Den gamle mannen berättar sedan en historia om en svår kamp. Han berättar om den blinda pojken och flickan med de missbildade fötterna. Julia släpps in i en helt ny värld där ödet står skrivet i stjärnorna och kärleken är den kraft som övervinner allt.   Jag tyckte att denna bok var alldeles underbar! Språket var vackert och närapå poetiskt och kärlek blir det tema som genomsyrar handlingen. Julia blir en bakgrundsfigur som läsaren egentligen inte får lära känna överhuvud taget, det enda vi får veta är att hon saknar sin pappa (tillräckligt mycket för att resa till Burma utifrån ett brev vars mottagare hon inte ens vet lever eller inte). Det är istället pojken, flickan och den gamla historieberättaren som blir bokens huvudpelare. Och berättelsen om kärleken skapar en atmosfär som för in läsaren i en slags magisk realism. Vissa delar är nästan för vackra, för hemska eller för otroliga, men berättandet får oss att tro på detta. Det är en förklaring som ligger nära verkligheten, för den beskriver våra innersta känslor så som vi ser dem, men kanske inte så som världen ser dem.    Om jag ska hitta någonting negativt så kan den grundläggande visheten ibland ta över för mycket. I vissa anseenden är denna bok väldigt lik författarskapet som kan ses hos Paolo Coelho. Budskapet är grundat i självkännedom och kunskap om livet som någonting magiskt, men ibland blir det lite mycket snack om "för att hitta kärleken måste du först hitta dig själv" och "livet är fullt av svårigheter, men om du lyssnar till ditt hjärta så kommer du att hitta rätt" och liknande. I slutändan riskerar denna bok att omskriva klyschor på varandra. Men de är i alla fall omskrivna. De blir en del av det poetiska språk som i slutändan gör denna bok så vacker. Och trots att en klyscha är en klyscha, så betyder det inte att den inte är sann.   Men om jag ser till helheten så är detta ändå oviktigt i förhållande till det handlingsförlopp som framträder. Jag har hört och läst att många ogillar upplösningen (vilken jag inte kan avslöja) men det jag kan säga är att jag tror att de har missat den kulturella lärdomen som denna bok ger. Vi lever i vår egen kultur som vi tar för given, men det finns så många andra kulturer, och andra sätt att tänka inom dessa kulturer, som vi aldrig kommer att förstå. Men inom andra kulturer är dessa tankesätt lika självklara som våra egna är för oss. Just därför blir valen i denna bok i slutändan svåra för oss att förstå, men det jag kan förstå är smärtan som valet för med sig. Smärtan som följer av att tvingas välja det som förväntas, och inte det hjärtat vill.    Denna bok var, trots vissa omskrivna klyschor, klart läsvärd. Den var vacker på så många sätt, och trots att handlingen tar plats på en fjärran plats och för in oss i en värld som ibland verkar för otrolig för att vara sann, så talar den till läsaren på ett intimt och personligt sätt. Kärleken som finns mellan den blinda pojken och den handikappade flickan är så stark, att alla som läser kan hitta egna erfarenheter och upplevelser att känna igen sig i. Det blir en historia om livet, och de svåra val som det för med sig. Det är en historia om att lita på kärleken och vara uppmärksam. För om du sätter dig i stillhet och verkligen lyssnar på din omvärld, så kan du kanske lära dig konsten att höra hjärtslag.   9 av 10 noter