EN MAMMA PÅ BESÖK.

Igår vaknade jag till strålande solsken. Klockan var 07.00 och jag var hur pigg som helst. Det kan ha berott på solskenet som bländade mig med sitt skinande leende. Det kan också berott på att mamma skulle komma på besök. (Jag tror att det kan ha berott lite mer på det senare.) Klockan 10.30 sprang jag ut och mötte mamma vid bilen och sedan var det full rulle hela dagen.   Först fick vi komma in, landa lite, ha lite kramkalas, sådana saker. Sedan hade mamma med sig presenter till mig: en solikon-matta som man kan ha vid diskstället för att torka glas på, en skitsnygg sax från Fiskars, laktosfri choklad och ett par örhängen (som såklart såg ut som ugglor!). Hon är ju för söt och snäll och underbar min mamma.   När vi sedan kände oss redo så tog vi oss mot centrum för en shoppingtur. Jag visade mamma alla gallerior och shoppinggator, och även Myrornas butik. Jag tycker att vi var väldigt duktiga och köpte bara nödvändiga saker. Mamma hittade skärmskydd till mobilen och lite böcker på bokrean, och jag köpte två tröjor från Myrorna, skärbrädor och lite krokar. När vi sedan skulle köpa ingredienser för att kunna göra Tarte Flambée till middag så upptäckte jag världens mysigaste te-butik där man kunde köpa lös-te. Näst efter att komma in i ett bibliotek så var detta det bästa ställe jag varit på. Så många dofter, så många intryck. Jag gick därifrån med en påse fläder/citron-te (som passande hette Fröken Fräken) och en påse Green Lime-te. Jag har inte hunnit smaka dem än, men en bedömning kommer så fort jag gjort det.   Mitt i all stadsvandring så åt vi lunch på La Baguette, vilket är en väldigt trevlig lunchrestaurang. Vi tog varsin baguette; jag med rostbiff, mamma med skagenröra, och pratade ikapp allt som vi missat sedan senaste gången vi sågs. Och sedan blev det en fika på Bara Vara. Och helt plötsligt så kändes det så konstigt, men samtidigt underbart, att än en gång gå på stan med mamma och ta en fika. Det känns som om det var så länge sedan.   När vi kom hem hade vi en stund att prata, innan det var dags att göra middag. Man kan väl säga att jag gjorde ganska mycket, eller det mesta, eller nej, jag gjorde allt, medan mamma fick se Sandras nagellacks-samling. Men jag hade ingenting emot att leka mästerkock en stund. Och efter middagen så var det dags för glass och Melodifestivalen.   Så spännande som denna års final var har jag aldrig varit med om! Både mamma och jag nästan kastade oss över datorn och skrek med händerna framför ansiktet. Och när Sanna Nielsen vann med futtiga två poäng så blev det storfirande. JAAAAAAAAAA! En sån jävla tur. För jag säger bara, att om Alcazar (vad i helvete var det med all play back??!?!) eller Ace Wilder hade vunnit, så hade jag nog grävt ner mig någonstans långt in i skogen under Eurovision-finalen. Herregud så pinsamt... Men nu kan jag visa mig som stolt svensk utan problem. Vilken tur. Efter all denna spänning så var vi trötta båda två, så det var bara att gå och lägga sig. Det var ju en dag i morgon också.   Idag vaknade jag till att mamma låg och fnissade på sin madrass på golvet. I väntan på att jag skulle vakna så hade hon börjat läsa "Saker min son behöver veta om världen". Ganska trevligt att vakna upp till en lyckligt skrattande mamma. Klockan 07.00 kunde ingen av oss sova mer, så det var dags för frukost, och sedan bar det av till gymmet. Jag och mamma kämpade på, och provade en ny maskin där man skulle häva sig upp med armarna, fast man fick lite hjälp av att man stod med knäna på en liten avsats (helvete va svårt det är att förklara hur en träningsmaskin fungerar!), och det kan man ju säga behövdes. Vi är båda långt ifrån att kunna häva upp vår egen kroppsvikt utan hjälpmedel, men det var en väldigt häftig maskin, och målet är att klara det utan hjälp. Så det är bara att börja jobba.   När vi hade duschat var det dags för lunch, och jag gjorde tomatsås med oliver och pasta, vilket var mycket uppskattat. Och sedan var det inte länge kvar tills mamma skulle åka hem igen. Vi hade en sådan där jag-vill-aldrig-släppa-taget-om-dig-kram, och sedan vinkade jag av henne när hon svängde ut från parkeringen, mot Nyköping. Snyft.   Och nu sitter jag här utan mamma. Man vänjer sig så snabbt, och under en liten stund så känns ditt förut vanliga liv så konstigt och frånvarande. Men det släpper snart. Det har i alla fall varit en väldigt trevlig helg, och mamma tog med sig en bit av mitt gamla liv i Nyköping, som jag nu kommer att ha kvar i minnet under en lång tid.                 //