EN NY OMKLÄDNINGSRUMS-UPPLEVELSE, PRESENTKORT OCH MARINERING.

Idag vaknade jag med tuppen klockan 07.00, och jag kände mig faktiskt väldigt pigg. Inget: Nej snälla inte nuuuu! eller: Bööhh, jag ligger och drar mig bara fem minuter till...zzzzz... oj då det blev visst 30 minuter..., utan jag vaknade och kände att: Jo, nu vill jag gå upp. Så skön känsla! Dessutom tog jag en titt på morgonhimlen, den var alldeles sammets-gul, ljuset spred ett nästan rosa sken över verkligheten, och solen var precis på väg upp bakom grantopparna. Så vackert. Det är liksom såna saker man missar om man latar sig för länge i sängen.   Sedan var det dags för ett gym-pass, och det ÄR JU SÅ ROLIGT! Jag förstår inte att jag har kunnat gå så många år och bara kastat denna aktivitet åt sidan, när jag nu, andas den, lever den. Så det kan bli ibland. När jag skulle duscha var omklädningsrummet invaderat av småtjejer i baddräkter. Man har ju glömt bort hur det var att vara så liten, men det är fascinerande att beskåda som vuxen. Hur de kan byta samtalsämne totalt oprovocerat, sno varandras handdukar utan anledning, börja jaga varandra i bara trosorna, och sedan helt plötsligt börja gapa den där fina sången från Disney's Trassel (Blomma sprid din glöd, stark och intensiv o.s.v.). Det var väl ungefär där som jag började snabba mig på och sedan kapitulerade från rummet. Jävlar vilket kaos!   När jag flytt kalabaliken cyklade jag ner till Kårhuset på Universitetet. Jag fick nämligen reda på av Sandra att man kan hämta ut ett presentkort från Kårhuset om man folkbokförde sig i Örebro mellan den 1 september och 23 december, och det gjorde ju jag! Väl framme registrerade jag mig och hämtade ut ett presentkort värt 1000 kr, som går att använda i 145 butiker i centrum. WOOHOOOO! Ja tack, liksom, det tar jag gärna emot.   När jag kom hem igen så blev det rostbiffmacka till lunch, och sedan läsning. Och till middag kände jag för att anstränga mig lite. Jag såg att jag hade ingefära i kylen som behövde gå åt, och tankarna gick till pappas matlagning när han marinerade kyckling. Kan han så kan väl jag? Hur svårt kan det va? Jag rörde ihop lite ingefära, olja, soja, vitlök och sweat chili-sås, stoppade i en påse tillsammans med kycklingfilé, knådade runt lite, in i kylen en timme för att mojsa sig, la på en plåt, in i ugnen, tillsätt broccoli, klart. Det blev jättegott, och än en gång så kände jag mig så där lite extra vuxen. Inte bara salt och peppar här inte!   Nu är det dags för hallon-te, och jag tror att jag festar till det lite med en rad mörk choklad. Jag har ju faktiskt varit väldigt duktig idag. (Sedan slänger jag in en liten parentes för att uttrycka hur exalterad jag är över att min kära mamma kommer och hälsar på mig nu på lördag! GHHAAAH VA JAG LÄNGTAR! Min längtan överträffar Romeos längtan till Julia, fiskens längtan till havet, vinterns längtan till snö, korvbrödets längtan till korven. Så mycket längtar jag.)     //