TOTAL SPONTANITET.

Igår kom Nora (en av Sandras kompisar) på besök på kvällen. Och efter att de hade ätit mat så kom de in på en crazy konversation om att åka till Stockholm, nu, inatt. Efter mycket för-och nackdelar så blev det av att de skulle åka, och på något jävla konstigt sätt så lyckades de övertala mig att följa med också!   Sagt och gjort. Klockan 22.30 rullade bilen iväg mot Stockholm. Och när vi kom fram så träffade vi Sandras kompisar på en bar i stan. Vi snackade en stund, och när baren stängde så åkte vi hem till Örebro igen. Vi åkte hem igen lagom tills det började ljusna, och i Västerås var vi tvungna att svänga in på en rastplats för att powernappa en liten stund. Man blir ju liksom lite trött klockan 04.30 på morgonen... Och lagom till vi var hemma i Örebro klockan 06.00 så var solen på väg upp. När vi klev ur bilen så doftade det morgondagg, och sedan kraschade jag i sängen, med solen skinande genom fönstret... Och idag vaknade jag klockan 11.30, ganska mör. Men vad kan man förvänta sig efter att ha dygnat?   Det roliga är att jag inte riktigt vet varför jag följde med över huvud taget. Jag är ingen nattuggla, och det är jag väldigt medveten om. När vi åkte iväg till Stockholm så var jag redo att gå och sova, och jag gick väl på några slags spar-ångor under hela natten. Jag antar att det var ett sätt att testa mig själv lite. Se var gränserna går. Vara lite spontan. Jag har en tentamen att skriva, men den kan jag lika gärna börja med på måndag (och ändå hinna med tid över!). En spontan roadtripp till en högljudd bar mitt i natten är någonting jag kan klara av, men nu får det nog gå en tid innan det händer igen, om jag ska överleva.   Lite äventyr i vardagen.   //