Dramatens änglar

Det finns något fint och heligt att gå på teater. Det har jag alltid tyckt. Vad som väntar bakom guldiga dörrar skiljer sig ofta. Ibland är det ett hypnotiskt sömnpiller och kroppen blir som förhäxad och ibland går man omedvetet vad som praktiskt taget räknas som en orgie, hursomhaver så kommer man ut ur teaterrummet som en ny person. En människa som går på teater, ibland smått trött och ibland smått äcklad, men en människa som går på teater och jag gillar den känslan. Jag och min älskade Erika gick på Doktor Glas - spoileralert: pjäsen innehåller varken nakenhet eller någon fantasyinspirerad orgie tråkigt nog-vi krigade till dramaten iklädde klackar och trots att Erika sov halva pjäsen fylles vi av vällust efteråt. Mina fötter är blåsiga och förjävliga men damn det var värt det.