Osminkad, rödvin och orättvisor

Ställer ner vinglaset på bordet. Slickar mig om munnen. Känner den beska smaken på tungan. Billigt rödvin. Köpt för 5 dollar kvällen innan. Avnjuter de sista solstrålarna på lägenhetens stora terrass, sluter ögonen. Andas in, ett stort andetag, en hårslinga som suger dig fast vid näsborrarna. Känner doften av salt, varm havsdoft och diskreta avgaser från trafiken en bit bort. "Alla krig, alla konflikter och alla människor som far illa"Det känns i huvudet. Snurrar till. Egentligen borde jag vara lycklig, tänka på hur fantastiskt livet är. Jag menar, solblekt hår, brun hy, osminkad och alldeles kysst av denna stad. Vem hade inte? Försöker, men tankarna slukar mig. Kommer att tänka på allt,- allt som händer i denna värld, alla krig, alla konflikter, alla människor som far illa. Den människa som hade kunnat få mat, en filt att ha över sig under nattens kyliga timmar, en tandborste att bespara en tandvärk med. Får skuldkänslor, över att jag köpt vin, över att jag sitter på en takterrass med havet framför mig en måndagskväll i december. Ingen kofta, otvättat hår och sand mellan tårna. För att jag kan. "En dag ska den botas"Sitter där. I mina blekta jeansshorts och en lös T-shirt. Men får ingen ro. Känslan lägger sig som en tung hand över bröstet. Kramar den lilla själ jag har och släpper mig inte. Sitter där med ångesten i bröstet. Även fast jag vet att jag inte kan göra något för att bota den försöker jag tänka så klart jag kan. Lösa upp den knut som krampar hårt, som håller hårt i problemen. En dag ska den rivas upp, lösas. En dag ska den botas. Lika mycket som ångesten i bröstet.