Psykologutredning! LÅNGT!

Psykologutredning! A har genomgått en utredning hos psykolog på vuxenhabiliteringen under perioden jan-april 2018. Psykologen har även personlig kännedom om A genom några mottagningsbesök för samtal/bedömning & ett par längre telefonsamtal alltsedan januari 2016. Syftet med den aktuella utredningen var att pröva om A fortfarande uppfyller kriterierna för den utvecklingsstörningsdiagnos A fått i tidigare psykologutredningar. Bakgrund A hade i tonåren kontakt med BUP och fick efter utredning där 2007 diagnoserna lindrig psykisk utvecklingsstörning, autismliknande tillstånd och ADD. På egen begäran utreddes A på nytt inom vuxenpsykiatrin 2012. Autismdiagnosen mildrades då till autistiska drag, medans ADD och lindrig psykisk utvecklingsstörning kvarstod. A önskar nu på nytt ompröva sin utvecklingsstörningsdiagnos. Hennes argument är att hon inte mådde bra psykiskt vid de ovan nämnda utredningarna och därför inte kunde prestera resultat i nivå med sin verkliga förmåga. Aktuellt ställningstagande till ny utredning De två föregående utredningarna genererade testresultat på begåvningstest som låg precis på eller strax över gränsen för utvecklingsstörning. Egentligen ska man ligga under gränsen för att få diagnos utvecklingsstörning även om testresultaten ligger några steg över gränsen men testerna har en viss felmarginal och utredande psykolog kan bedöma tillståndet som en utvecklingsstörning även om testpoängen ligger några steg över gränsen. Psykologen ska även göra en helhetsbedömning utifrån patientens förmåga att hantera vardagen i praktiken. Rent formellt ställdes alltså diagnosen korrekt i de förra utredningarna. Dock var de med minsta möjliga marginal. Vid bedömningen kan ett psykiskt mående vid tiden för testningen tillfälligt sänka begåvningstesterna något. Eftersom A har uppgett att hon mådde psykiskt dåligt vid tiden för de tidigare testerna finns det skäl att tro att testresultaten påverkades negativt av måendet. Detta föranländer om att A faktiktiskt skulle kunna prestera bättre på testerna när hon mår bättre. Dessutom var den bedömningen som gjordes av hennes förmåga att hantera vardagens krav (adaptiv förmåga) inte så systemstisk som den skulle kunna vara. A ger i sin berättelse om sig själv och sin uppväxt många exempel på svåra situationer och upplevelser som kan ge anknytningsstörningar och psykisk traumatisering. Dessa svarar väl mot beskrivningen om hennes psykiska mående under uppväxten och ung vuxenålder. Denna typ av problem är till viss del behandlingsbara och A har nyligen genomfört en inledande ingång av psykoterapi för detta. Hennes terapeut bedömde att bearbetningen där hade positiv effekt och det märkes en viss stabilisering av hennes mående. När det gäller den inre förändringen hos A bör den psykterapeutiska processen dock betraktas som pågående och terapeuten rekommenderar fortsatt bearbetning eftersom de bedöms finnas utrymme och förmåga hos A att utvecklas vidare mot ett stabilare mående. När det gäller tidigare utredningars slutsatser (autism, ADD, psykisk utvecklingsstörning) bör det påpekas att generellt gäller att flera av de symptom som dessa innebär liknar de symptom som trauma och anknytningsstörning resulterar i. De kan alltså i en del fall vara svårt att skilja åt vid en klinisk bedömning. Det finns alltså skäl att misstänka att tidigare utredningar har feltolkat hennes problematik. Således bedömdes det befogat att göra en förnyad utredning nu avseende hennes utvecklingsstörningsdiagnos. METOD Begåvningstester med testbatteriet (wais 5) som ger en bild av personens förmåga att tänka logiskt och abstrakt såväl utifrån verbalt som visuellt material. Även arbetsminne och processhastighet bedöms. Begåvning av förmågan att hantera vardagliga göremål och uppgifter (adaptiv förmåga) grundades på intervju med två boendestödjare med mångårig kännedom om A. Intervjun byggdes på skattningsformuläret vineland 2. Observation om Anettes förmåga till samtal, resonemang, omvärldsuppfattning och omdöme vid testresultaten och övriga intervju- och samtalstillfällen. Psykologen har även tagit del av en flersidig text som A författat där hon beskriver hur hennes uppväxt varit. Tidigare journalmaterial och psykologutlåtande på BUP 2007, SiS 2008 samt VPM 2012. Även telefonintervju med hennes psykoterapeut avseende den nyligen gjorda psykoterapin. Begåvning Den aktuella begåvningstestningen genererade ett helhetsresultat som låg klart under genomsnittet. De flesta testerna hamnade marginellt högre än vid förra utredningen, alltså återigen något för högt för att räknas som utvecklingsstörning. Dessutom hamnade resultat på deltesten likheter och matriser lågt genomsnittligt respektive helt genomsnittligt. Detta är anmärkningsvärt eftersom dessa två anses vara tunga deltest som bygger mycket på logisk-abstrakt tankeförmåga. En person med utvecklingsstörning bör alltså inte kunna prestera ett sådant resultat som A nu gjort. Adaptiv förmåga Med samtal och testning med A gav hon intryck av att kunna resonera, samtala och uttrycka sig på en nivå som var ovanligt god för en person med utvecklingsstörning. Förmågan av att utrrycka sig i skrift var även den ovanligt god. I hennes beskrivning av sina mellanhavanden med olika myndigheter och rättsinstanser såg man en initiativförmåga och drivkraft som är sällsynt hos personer med utvecklingsstörning. Anettes boendestödjare beskrev henne som en person som klarar de mesta av vardagens krav. Boendestödjarna uppfattande en kvalitativ skillnad mellan A och deras övriga brukare i vad de klarade av. A hade inte de praktiska och förståendemässiga problemen i vardagen som övriga brukare uppvisade. Den systematiska detaljerade genomgången av adaptiv förmåga utifrån vineland 2 genererade ett testresultat inom normalområdet på samtliva livsområden. De områden som avhandas är: lyssna och förstå, tala och uttrycka sig, läsa och skriva, självomsorg, färdigheter i hemmet, orientering i närmiljön, relationsförmåga, fritidsaktiviteter, social anpassningsförmåga. De som skattades i formuläret denna gång var den egentliga förmågan eller kapaciteten, vilken A uppvisade när hon var i balans. Däremot berättade boendestödjarna att A inte alltid fick saker gjorda, särskilt i hushållet (även om hon hade förmågan) men att detta då berodde på tidvis dåligt psykiskt mående. SLUTSATS I denna utredning framträder en delvis annorlunda bild av A än i tidigare utredningar. A har nu blivit äldre och byggt upp mer självförtroende. Hon mår även mycket bättre psykiskt och verkar även mer sammanhållen på ett djupare psykiskt plan. När hon utreds under dessa förhållanden ter hon sig varken utvecklingsstörd eller autisktisk. Det verkar snarast som hennes begåvningsnivå bör ses som en svagbegåvning, vilket innebär att man kan ha vissa svårigheter att förstå sig på mer komplexa abstrakta företeelser men att det finns en grundläggande förmåga till abstrakt tänkande och samtidigt en grundläggande förmåga att förstå hur man ska hantera vardagens uppgifter och krav. Dessutom uppvisar A vissa isolerande kognitiva förmågor (viss verbal abstraktförståelse, visuell mönsterlogik) som ligger på en helt normal nivå. Samtidigt är det något som är speciellt med Anettes sätt att tänka. När man har tillfälle att följa henne över tid framträder bilden av att tänkandet avseende henne själv i förhållande till andra människor innebär vissa svårigheter. Det verkar finnas en viss svårighet att sätta sig in i andra människors perspektiv och känslor, så kallad mentaliseringsförmåga. Detta har märkts i tidigare utredningar och då tolkats som autistiskt. Idag bedöms det dock inte ha en autistisk kvalitet utan verkar bero på något annat. Sviter ifrån svåra relationella upplevelser under uppväxten är säkert en del av förklaringen men det kan finnas inslag av någon annan mild neurokognitiv nedsättning på detta område. De observeras även tecken att A har problem med mer komplex problemlösning och resonemang i flera steg. Det som är påverkat förefaller vara förmågan att dra väl avvägda slutsatser i situationer som kräver en komplex bedömning av många olika faktorer samtidigt. Såväl svagbegåvning som mentaliseringssvårigheterna och problem med komplex problemlösning kan ha en koppling till något medfött syndrom, antingen genetiskt betingat eller någon annan form av påverkan under fostertiden. Det är dock inte idag känt vilket syndrom det skulle röra sig om men fortsatt utredning övervägs av läkare inom primärvården. Psykologen håller för troligt att de är den milda kognitiva nedsättningen som i kombination med en uppväxtmiljö som inte förmådde fullt ut svara upp mot hennes psykiska och relationella behov som gav upphov till en anknytningsstörning och svåra problem med självbilden, vilka i sin tur skapat de negativa sociala interaktionsmönster som A uppvisade under barndom, tonår och ung vuxenålder som hon nu börjat växa sig ur. Psykologen tror att A skulle vara vara mycket bättre betjänt av att man såg på henne pä så sätt att hon har vissa milda medfödda svårigheter men att de flesta av hennes besvär är behandlings-träningsbara & att de finns utsikter till en fortsatt god utveckling. En stor del av den uppbragthet & de svallande känslouttryck som man kan se hos A ibland kan faktiskt förklaras med att hon, helt korrekt, upplever sig fundamentalt missförstådd i många lägen eftersom många i omgivningen tolkat hennes beteende som uttryck för autism & utvecklingsstörning när det faktiskt inte är det. Att konstant utsättas för denna djupgående felbemötande från omgivningen sätter djupa spår i ens självkänsla. De är således mycket viktigt att omgivningen framöver bemöter A med en respekt för hennes tankar, åsikter & behov av eget handlingsutrymme, att man anstränger sig för att skapa en förtroendefull relation med en anda av samarbete och ömsesidighet. Man behöver nogsamt lyssna in henne & sedan stötta henne i de sista stegen av problemlösning så att man når en väl avvägd och omdömesgill lösning. Detta gäller vilket problem man än samarbetar med A kring. A bedöms alltså ha en grundläggande förmåga att ta hand om sig själv men tidvis behöver hon även ett känslomässigt stöd för att göra det. Detta kommer sig av att hon lätt hamnar i ett känsloläge där hon inte tycker att hon är värd att tas väl om hand, inte ens av sig själv. A behöver stöd & uppmuntran i detta. Det rekommenderas även varmt fortsatt psykoterapi för att fortsätta den utveckling hon börjat mot en mer välintregrerad personlighet med en mer positiv insyn på sig själv, mer positiva & realistiska förväntningar på andra samt bättre känslokontroll.