Det bästa med julen.

Hej finisar. Här kommer era kommentarer i form utav julpepp och julaftonslängtan lastat! Som vanligt har jag tagit utdrag ur vissa kommentarer, medan andra är fullständiga. Tack för alla fina tankar och ord! Bildkällorna hittar ni genom att klicka på bilderna.     Att få sitta till bords med all god mat, se sig omkring på familj, släkt och vänner och bara känna hur hjärtat vill explodera av värme och kärlek av att få ha dem nära.   På morgonen, när man tassar upp och pappa står i köket och förbereder julfrukost. Och sen sitter man där hela familjen och äter risgrynsgröt och vörtbröd med skinka på och man släpper alla jobbiga matmonster för en stund, för att det är ett av de mest värdefulla tillfällena med familjen på året. Och efter frukosten öppnar vi julklapparna, fortfarande iklädda våra pyjamas.   Att få göra någon glad över en fint inslagen julklapp. Alla leenden och varma kramar på julafton som blandas upp i ett stim av juldofter och dämpad varm belysning medan snön ligger utanför som ett molnigt, mjukt täcke över allt allt det fula.     Att få dela den där lussebullen med någon man tycker om.   När jag var liten var julen magisk. På julaftonsmorgonen vaknade man tidigt som attan, peppad till tusen, och hittade en lapp bredvid kudden. Där kunde det stå typ "Smyg upp och väck din lillebror och titta under hans säng". Där under låg en till lapp "Sjung den finaste julsången ni kan och gå till tvättmaskinen." "Hoppa jämfota hela vägen till mamma och pappas säng och ge dem en julkram. Där hittar ni nästa ledtråd" osv osv osv. Såååååå fint och mysigt och spännande. Hela skattjakten slutade i att vi fick varsin liten julklapp och en kalas-stor julfrukost med hela familjen.   Att kyssa honom under misteln och känna sig så himla nykär.   Julen är så jäkla mycket kärlek bara.   Jullukt är helt klart bästa lukten och det bästa är att även fast man känner dessa lukter varje år så luktar de barndom.     Det bästa med julen är att få äta mycket mer mat än man orkar och mysa och leka jullekar som man egentligen är alldeles för gammal för.   I år valde jag att säsongsjobba i julbodarna på Skansen där jag säljer julmat, lussekatter och glögg iklädd 1800-talskläder. Små asiater springer förbi och fotograferar, kören går sina varv och sjunger julsånger, folk stannar upp vid brasan på torget där bodarna står för att värma frusna fingrar. De gamla farbröderna med bjällror på knästrumporna kommer förbi varje morgon och viftar med sina träkäppar och ropar: "Trevlig arbetsdag!" Varje kväll när det mörknat och man är på väg ut ur Skansens portar knarrar snön under fötterna och vid utgången finns bara glödande aska kvar i brasan. Så otroligt fint att få jobba med att skapa julstämning hos alla frusna stockholmare och roade turister.   Mitt allra allra bästa i världen är när det är söndag och helgen har varit full av världsbästa partyn och panikdans och man har städat rummet, badat och bäddat med nya lakan. Sen släcker man alla lampor förutom adventsljusstaken och lägger sig i sin kalla säng och lyssnar lågt på julmusik och tittar ut på all snö utanför och blir alldeles pirrig över att det snart är julafton och att allt är så fint trots att man fryser ihjäl när man åker till skolan.     Att behöva springa till bussen bara för att man måste hinna med att se julkalendern innan skolan börjar.   Mamma har så mycket att göra under julafton, så mycket matlagning och städning att stå i. I år ska jag se till att hon får njuta ordentligt - det skulle vara det allra bästa med den här julen.   Det finaste för mig är att ångesten som min trasiga familjehistoria framkallar under julen också blandas med doften av pepparkakor och apelsin. Att alla, oavsätt familjerelationer, blir så himla himla mänskliga.   Att gå upp tidigt på julaftonsmorgon innan resten av familjen har vaknat. Att sedan smyga tyst fram, så man inte väcker de andra, till den pyntade granen för att vrida på ett av ljusen så att hela vardagsrummet lyses upp av julgransljus. Att sen tända en brasa, värma en kopp choklad och bre en macka julvört och till sist sätta sig i soffan under ett täcke för att se solen sakta smyga sig fram bakom horisonten medan man väntar på att resten av familjen ska vakna. Det är något av det bästa med julen för mig.     Snön. Häromdan stod jag ute i snöfallet med min bästa vän. Hon har det mörkaste håret man kan tänka sig och så föll det små, välformade snöflingor i hennes hår och landade på hjässan. Riktiga kristaller såg det ut som.   Att få komma hem till Stockholm i två veckor!!!!! Och att kunna gå till kylen och norpa köttbullar.   Jag tycker att dom flesta delarna är bra med julen. Bakandet, fixandet och att umgås lite extra med familjen. Men egentligen är det själva känslan som är det bästa; än man går där i affären och ser alla dekorationer, hör musiken spelas och får som en röd och doftande känsla inombords. Lukten av julen. Och om man har tur, stora,vackra och gnistrande snöflingor som singlar ner och sveper med vinden. Sedan finns det såklart dom lite ledsamma delarna av julen. Vetskapen om att det inte är alla som har någon att fira med. Barnen som inte får några julklappar eller det som hör julen till för mig. Minnena från när jag var liten efter julen då skolan började igen och alla jämförde vad dom hade fått i julklapp. Dom andra hade fått allt möjligt fint som jag aldrig någonsin kunde tänkas få. Dom fick nya mobiltelefoner och jag fick en docka om jag hade tur. Men jag var lycklig och nöjd ändå. Men det var vad dom tyckte, att jag ansågs som fattig som gjorde ont. Just därför tycker jag ännu mer om julen nu när det inte längre spelar någon roll vad jag får i julklapp. Och det sporrar mig till att lyckas så att mina framtida barn skall kunna få bättre julklappar bara för att jag vill.     När man sitter under täcket tillsammans med sin lillasyster, sin allra bästa vän, och kollar på det där sista avsnittet av julkalendern.   Det absolut allra bästa med julen är att jag får slå in massa paket i olika papper, med olika snören, i olika kombinationer. Pröva nya sätt att slå in knasiga former och använda flera olika papper och snören på samma paket.   Det finns ingenting med julen som jag inte älskar, men något av det bästa är julklappsutdelningen. Vi är en väldigt liten familj som firar jul ihop, så vi tar god tid på oss och läser rim och gissar innan vi öppnar paketen. Det kan ta flera timmar. Farfar har en liten röd fickkniv vars sax vi klipper upp snörena med och det har vi gjort alla jular så länge jag kan minnas. Farfar har också en jättefulsöt slips med tomtar på som jag blir lika glad av varje år.     Julen är mysig men handlar mer och mer om att köpaköpaköpa. I år ska jag därför stå och dela ut mat till hemlösa för att sen på kvällen fira med mamma, syster och styvpappa. Kommer bli en perfekt kombo tror jag!   Det bästa med julen är att han kommer hem, så att jag slipper sakna honom så som jag gjort varenda kväll den här hösten.   För några dagar sedan frågade mina yngre syskon om jag ville följa med dom ut och leka i snön, men jag svarade bara med ett tråkigt nej. Sen ångrade jag mig så mycket när jag såg deras små rosröda kinder när dom kom in, att jag letade fram mina gamla vinterkläder som jag inte använt på flera år, och gick ut och lekte i snön jag också. Blev som ett litet barn igen, skuttade liksom fram och tillbaka tillsammans med min hund i snön, gjorde snöänglar i mörkret och kände hur nostalgin pulserade i hela kroppen. I efterhand ångrade jag mig att jag inte följde med dom ut från början så att vi hade kunnat gjort något tillsammans.   För några timmar glömmer man hur brustet allt är för det är liksom lagat de där timmarna.