Lussebullsbak.

  Man kan säga fel saker, gråta ljuslöst och bråka i tysthet, snörvla på varandras axlar och ångra sig. Man kan förenas, kramas på köksgolvet och kvida förlåt mellan tårar som skapar pölar på kläderna och säga vi måste bli snällare mot varandra. Och man kan längta efter varandra oavbrutet under arbetsdagarna, kliva in i genom ytterdörren och mötas av två starka armar och ett par mjuka läppar som omfamnar en i hallen. Man kan stanna hemma en fredagskväll för att baka en dubbelsats lussebullar och småspringa genom snön till mattaffären för att köpa pärlsocker och tänka det är det här man lever för.