5 saker jag inte var beredd på i livet som mamma

DET LÄCKER! En sak jag var orolig för under graviditeten var att inte kunna amma, vilket jag så gärna ville.  Jag fick dock igång amningen riktigt bra redan på BB med hjälp av den duktiga personalen där, och än så länge helammar jag eftersom lillen går upp så fint i vikt. Något jag inte riktigt räknade med var överproduktion - att ha så mycket mjölk i brösten att det läcker hela dagarna och Ben ibland får i sig för mycket så att han hostar. Jag vet inte hur många amningspads jag gör av med per dag. Kommer det vara såhär hela tiden eller bara i början? Det är ett bekvämt problem trots all, så jag ska inte klaga, men vore härligt att kunna använda kläder utan mjölkfläckar någon gång i framtiden!  Allt tar hundra år med bebis. Visst har jag hört det tidigare, att man får räkna med att allt tar lite längre tid när man har en bebis att anpassa sig efter, men hur lång tid allt faktiskt tar fattade jag nog inte riktigt. Mellan matning, blöjbyte, klädbyte och sömn får jag se till att försöka hinna med det jag själv ska göra - klä på sig, duscha, plocka undan, äta. Ska vi gå ut får jag börja att förbereda typ två timmar innan för att kunna tajma in så att bebis är glad och nöjd när han väl ligger i vagnen. Hur jag själv ser ut och har på mig kommer låååångt ner på priolistan. Att inte få föräldrapenning.Asså, jag blir så trött på Försäkringskassan att jag kan kräkas. Jag driver ju mitt eget aktiebolag, det startades i början av året och de första månaderna tog jag inte ut lön eftersom jag inte kände att jag behövde. Sen blev jag gravid och då ringde jag FK för att försäkra mig om att börja ta ut lön i tid (6 månader innan beräknad förlossning sa de räckte). Allt på banan då, tänkte jag! ...nope. Efter Ben föddes fick jag ett brev hem där det stod att jag tydligen inte alls tagit ut lön tillräckligt många dagar innan han kom (8 månader var det visst nu) och därför inte har rätt till föräldrapenning på SGI-nivå de första 180 dagarna av Bens liv. Snaaaark. Orkar inte gå in på vad det betyder för er som inte vet (jag vet knappt själv) men i princip funderar jag på att bara fortsätta jobba/frilansa som vanligt eftersom jag då kan ta ut en normal lön och dessutom dra in lite pengar. Amningen gör dig törstig. Jag har aldrig druckit så mycket vatten som de senaste veckorna. Så fort lillen får tag i bröstet och börjar äta så översköljs jag av en sån galen törst, jag måste ha vatten direkt! För mig som vanligtvis dricker alldeles för lite vatten är det ett jättebra sätt att få i mig så mycket vätska jag behöver. För första gången någonsin smakar vatten riktigt gott dessutom! Mammanojan kommer som ett brev på posten. Stoltheten också!Är han för kall? För varm? Sitter mössan bra över öronen? Har han ont i magen eller är det bara närhet han vill ha? Det tog ungefär en timme på BB innan jag klev rakt in i mammarollen, med allt vad det innebär. Jag reagerar på minsta ljud och vill hela tiden titta till honom, se att allt är bra och att han inte saknar något eller är ledsen. De få gånger jag varit iväg utan honom har jag haft otroligt jobbiga känslor i kroppen, och det tar inte en lång stund innan jag saknar honom ändlöst. Det kan kännas jobbigt att hela tiden vara så känslomässigt investerad i en annan person, men det är också så himla häftigt! Varje litet nytt framsteg han gör blir jag stolt som en tupp för och jag kan ligga och kolla på honom i timmar bara för att kolla på hans minspel.