"Han förgrep sig på mig i tre år " Jennys historia om utnyttjandet i hemmet och i vardagen.

tystnaden – Många som har utsatts för sexuella övergrepp under barndomen har aldrig berättat det för någon. Att berätta för en annan människa vad som hänt dig är en kraftfull hjälp till läkning och kan skingra skammen av att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp.Lägga skulden där den hör hemma – Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp medför ofta en känsla av en stor och tung skuld. Att lägga skulden på den som begått sexuella övergrepp mot dig och sluta att lägga den på dig själv är en viktig och helt nödvändig del av bearbetningen. Igår fick jag kontakt med en kvinna som vi kallar " Jenny". Jenny vet att jag ska medverka i Nyhetsmorgon och efter klickat in på min blogg. Vi har kontakt på messenger när frågar -" kan jag berätta något för dig?"  Hon är orolig i fall hon verkligen kan lita på mig. Smärtan i vad hon gått igenom är stark. Men Jennys smärta är inte starkare en hennes mod. Jenny berättar om hennes liv. Hennes övergrepp och hur hon fått överleva därefter.  Texten här under är hennes berättelse.  Den är hemsk och overklig men oavsett så är den sann. Jenny tack, du gör skillnad idag och du är en kämpe. Du står kvar , du kämpar och du är stark. ------------------------------------------------Hej! Jag är en tjej på 27 år.Jag är en överlevare, jag är en kämpe! Min historia började när jag var ett barn, endast 5 år.Min pappa våldtog mig för första gången. Jag har inte så mycket minne av det mer än att min pappa satte mig i ett badkar med varmt vatten och jaghade blodiga trosor på mig i badkaret. När jag kom hem till mamma efter den helgen hittade hon mina trosor i väskan och när hon ifrågasatte mighotade jag att döda min lillebror och slog min mamma.Jag hade kontakt med min pappa tills jag var 9 år och under den tiden togs det nakna bilder på mig och eventuellt videofilmer och lades ut på internetDet gör ont i mig att dessa bilder/filmer fortfarande finns kvar.Sista gången jag träffade min pappa var jag 9 år och åter igen våldtog han mig. Jag minns mycket med ändå lite. Jag fokuserade på ett "blått ljus" som stodpå en hylla och jag lämnade min kropp rent mentalt. En vanlig känsla men svårt att förstå. Efter att jag slutat träffa min pappa hamnade jag hos en stödfamilj där det fanns en kille som var 2-3 år äldre än mig, jag var fortfarande 9 år. Han antastade mig och tvingade mig att ta på hans penis och kyssa mig detta höll på tills jag var 13 år. Men han våldtog aldrig mig fysiskt men psykiskt.Jag kom ifrån min stödfamilj för jag hotade att ta livet av mig om jag någonsin skulle dit igen. Och detta var första gången jag blev inlagd på BUP ( Barn och ungdomspsykiatrin) En social anmälan gjordes men ingen utredning. Det var vid denna tiden jag började skada mig själv fysiskt. Jag hade tur sen. Min mamma träffade mitt syskons pappa och han blev min pappa. Föräldrar är inte kött och blod, det är kärlek och omsorg.Jag hade ett bra liv fram tills jag var 17 år. Mina trauma av övergreppen blev för mycket och jag mådde väldigt dåligt. Jag fick flytta till en fosterfamilj och hade det jätte bra men pratade aldrig med någon om övergreppen. Jag skämdes!Jag började skolan och läste till undersköterska och fick ett timjobb på ett lekland allt var toppen....Men sen fungerade det inte längre. Jag insjuknade.Under hela mitt liv kunde jag inte ha en sund relation till män.När jag var 18 år eskalerade allt, jag försökte begå självmord och blev inlagd på en psykiatrisk avdelning. Och socialen bestämde att min tid hosfosterfamiljen skulle avslutas. Jag låg inlagd i 5 månader innan jag flyttades till ett annat län och dem satte mig på ett boende. Jag låg inlagd ofta och skadademig allvarligt. Jag hade inget att göra och bestämde mig för att svartjobba i en kiosk i närheten till mitt boende efter att en trevlig man erbjöd mig ett jobb och jag fick betalt.Dem första dagarna gick bra, jag trivdes. Sedan våldtog mannen mig, han hotade mig att döda mig om jag inte kom till jobbet dagen efter. 5 dagar i veckan blevjag våldtagen och han hotade även mig att om jag tog preventivmedel skulle han döda mig. Han ville alltså få mig gravid. När jag hade mens så fick jag inte använda tampong för då kunde han inte känna om jag blödde så fick använda bindor , för han ville ha koll och inte sex under mens. Detta började när jag  var 20 år. Han planerade att när jag blev gravid skulle han fixa ett pass åt mig, som såklart var falskt för att kunna smuggla in mig till Iran där jag kunde föda hans barn.Jag var livrädd. Men jag visste, tur i oturen har jag svårt att bli gravid på grund av skador i underlivet sedan barndomen! Jag hade planer, lyssna nu tjejer!!!OM jag skulle bli gravid skulle jag lägga en tesked i trosan för att  inte komma igenom larmbågen dem har på flygplatsen och man tas in till ett rum ENSAM utan den man reser med. MYCKET VIKTIGT! Jag var 23 år då. Och fortfarande inte gravid. Alltså höll detta på i 3 år varje dag förutom när jag hade mens.Men det var min plan TESKED! För detta vidare och om du själv är i riskzonen att smugglas ut ur ett land kom ihåg detta!Mörkertalet är mycket om hur många tjejer/kvinnor som smugglas ut ur Sverige.  Jag försökte söka min biologiska pappas kärlek igen, men det gick inte. Jag ville ha en bekräftelse på att han älskade mig som sitt barn.Men relationen går aldrig att laga! Och idag finns han inte i mitt liv... Idag är jag 27 år och fått diagnosen Komplex-PTSD, på grund av mitt liv mår jag dåligt från och till och mitt självskadebeteende är allvarligt och jag liggerinlagd på en rättspsykiatrisk klinik någonstans i Sverige.  Glöm inte tjejer, ni är OFFER och INGEN skam för samhället.Och glöm inte teskeden...Kramar från en tjej som överlevt...  http://rise-sverige.se/om-sexu... https://posttraumatiskstress.c... http://www.umo.se/Vald--krankn...Länkar där man kan finna stöd !