" men hon har ju sex efter? Blev hon verkligen våldtagen?"

Idag ska vi lyfta ett vanligt och stort problem. Att använda sex som något destruktivt.  Efter våldtäkten blev mitt värde annorlunda. Jag var äcklad av tjejen som var kvar. Någon hade bestulit min själ.  Man kan förlora saker och bli bestulen saker men ändå gå vidare. Men att någon tar rätten från din kropp, det är det sista någon kan ta. Jag blev bestulen min kropp och min själ lämnade tillsammans med min egenrätt. Jag kunde inte ens bestämma över min egna kropp.  Jag blev destruktiv på alla sätt man kunde. Jag ville skada mig själv. Straffa den där människan som tagit över den gamla Li. Jag hatade den personen som jag blivit. Jag längtade efter ha Li tillbaka. Ville inte vara den jag blivit.  Sex Man kan tro att alla som blir våldtagna blint ska sluta ha sex. Vara rädda och sätta kors inför allt som har med det att göra.  Men sex är aldrig sex som förut, nu skulle sex bli en bestraffning och min kropp skulle bli ett verktyg för bestraffningen.  Jag blev nog mer aktiv efter övergreppet. Jag kände mig äcklig,ful och osmaklig. Jag sökte någon som tyckte jag var fin. Jag var tacksam om någon kille ens ville röra min äckliga " kropp". För mig var det mer ett skal som hade en tom insida. Jag var likgiltig inför allt jag var.. Jag utvecklade en annan person. En person som var arg och inte brydde sig om någonting. Hon var den där äckliga personen som inte hade några känslor.  När riktiga Li kom fram var skamen större än innan. Jag äcklades av mig själv, äcklades av sexet och började trycka ner mig själv. Jag kanske var en äcklig slampa trots allt.  ( tjejer ni som läser detta och varit utsatta). Ni ska inte trycka ner er själva för ni varit sexuellt nollade. Ni var ingenting förutom i en destruktiv sits. Ni är inte några slampor och ni har inte njutit av att bli utsatta om och om igen. Ni mådde inte bra. Inget säger vad du varit eller kanske är idag. Använder du sex som egen bestraffning , eller för bekräftelse, så kan du få hjälp. Tveka inte att få det. Jag vill även lyfta att när jag skriver utsatta om och om igen , så menar jag inte att mina gamla sexpartners är våldtäktsmän. Men att varje gång jag hade sex var det i form att bestraffa mig för våldtäkten, bekräfta mig från den och därefter känna skammen av sexet. Det var en hemsk utsatthet som ingen av mina partner visste om.  Jag sökte kontakt med killar och eftersom jag var en söt tjej så nappade killarna. Min självkänsla var hemsk.  Sex blev för mig en plåga.. Jag hade sex med olika killar. Varje gång mådde jag lika dåligt. Varje gång gick jag hem och grät. Varje gång kändes min kropp ännu mer ihålig. Men jag hade sex för jag behövde bekräftelsen.  Någon som sa jag var fin,vacker, attraherande och någon som ville ha mig.  Jag ville inte ha sex. Men jag anspelade alltid på sex. Då fick man som mest bekräftelse. Jag ansåg att ingen någonsin skulle vilja ha mig till att älska , bara utnyttja. Även när jag inte ville ha sex , så hade jag det ändå. På något sätt kändes det lättare att ge efter än att säga nej, då  kanske jag skulle förlora rätten att bestämma.. Det är säkert jätte svårt att sätta sig in i. Visa reagerar tvärtom. Det är lika vanligt som en ökad sexualitet. Porrskådisar eller tjejer som säljer sig för sex  har oftast blivit utnyttjade och upplevt övergrepp. Respekten till sin egna kropp försvinner. Det spelar inte någon roll. Man kan skada sig på många olika sätt. Utan att man ens bryr sig om det. Alla utsatta har känslan av att inte vara värdiga. " gör vad ni vill, min kropp är ingenting".   Mitt sätt att räcka till var via sex och det betydde inte att min våldtäkt inte var en våldtäkt.  Det betydde inte att jag njöt av sex eller ens ville egentligen. Jag bara ansåg mig oduglig till något annat.  Tillslut lyckades jag förmå mig till en pojkvän. Men mina pojkvänner var inga goda material. Under tonåren hade jag killar som psykiskt och fysiskt skadade mig. Jag hade killar som rökte på och beteende sig fruktansvärt mot mig. Men jag stannade alltid, för jag tänkte att jag borde vara tacksam. Vem skulle vilja ha något så förkastligt som mig.  Det var inte förens år senare i närmre 20åldern sex blev bra igen. Jag hade börjat gå hos psykologer och min självkänsla hade växt sig starkare. Jag började se bortom alla elaka killar och vågade tro att en snäll kille ville älska mig. Jag blev kär på riktigt för första gången 2011.  Jag ville vara med någon av kärlek inte av ett behov att slippa ensamheten.   Det var med min dåvarande pojkvän som Sex blev tryggt, normalt och skedde med samtycke. Han var en god pojkvän och stöttade mig i allt som hänt. Vi pratade ofta om det jag gått igenom och tryggheten växte sig stark. För första gången på flera år förstod jag äntligen hur sex skulle vara. För första gången på år ville jag verkligen ha sex.  Vi levde i flera år tillsammans och jag utvecklades från svag till stark, men med tiden växte vi ifrån varandra och det tog slut.  Så här i avslutet av inlägget vill jag åter igen poängtera lite saker. Tjejer/killar, ni är inte äckliga. Nu är inte fula eller otillräckliga. Ni är älskvärda och starka. Oavsett vad du går igenom eller hur du går igenom det, så klandra inte dig själv. När den där skamfyllda rösten försöker straffa dig, säga hur dålig du är,äcklig eller kallar dig själv för en slampa , att du  kanske bett om att bli skadad. Så knip dig i armen. Du är inget av det där.  Det är omöjligt för någon att förstå dessa känslor om man inte själv genomgått en våldtäkt. Känslorna är för intensiva.  Du försöker klara allting, klara ut dig själv och allt som försegår.Du gör det kanske inte på det bästa sättet och med stor sannolikhet är du inte snäll mot dig själv. Men du ska veta att du har inte gjort något fel. Du försöker bara överleva på något sätt.  Du har inte gjort något fel. Du är stark,vacker och en överlevare. Ge inte upp och våga prata med någon.  Våga be om hjälp och våga acceptera hur du mår. Våga ringa en kurator, psykolog,vårdcentral eller bara en vän. Våga vara du, våga stå upp för dig själv, våga lägga bort hans / hennes skam. Våga skylla problemet på den som skadat dig. Våga lev och våga må bra. Jag vet hur du mår, men jag vet också hur du kan må. Du kan må bra, du kan hitta dig själv igen och slutvis kommer du kunna lägga bort skuld och skam till den rätta ägaren. En dag står du rak i ryggen och säger  - detta hände mig, det var inte mitt fel, frågor på det?