24 juni / Varför oroar du dig?

"I sista sekunden står det klart - de kommer iväg trots allt. De tar de överfulla väskorna, som det senaste dygnet stått uppgivna i hallen, i handen och varandra i armen för att stega ut i sommarmorgonen. De har fått låna hennes pappas gamla bil. Trots att de endast susar fram i 70 över landsvägarna kantade av hundkex och smörblommor har de gått från noll till hundra på en sekund. Nu sitter de i varsitt tygsäte och bygger förväntningar tillsammans - ändå kommer de inte vara förmögna att bygga stort nog. För de vet ju inte. Vet ju inte att denna kväll ska förändra allt. Att den ska vända upp och ner på livet. "Jag ska gifta mig med henne en dag" hade han sagt när han först såg henne den kvällen och så blev det. Kärlek vid första ögonkastet, men kanske ännu viktigare - till det sista. För jag tänker på det ibland; vad som hänt om det inte hänt. Om de inte fått låna den där bilen för att i sista sekund komma iväg trots allt. Det är så mycket som inte skulle funnits då. Så mycket som aldrig skulle hänt. För jag tänker på det ibland; vad vi missar nu för att vi inte gör. För att vi inte kommer iväg trots allt. Jag tänker på det ibland - vad vi glömmer att vara exalterade över, vad vi oroar oss för som egentligen aldrig kommer att hända och vad vi missar att oroa oss över. Hur vi försöker planera livet när det enda vi egentligen kan göra är att sätta oss bakom ratten i vår egen bil och välja att växla upp? Tänk om vi valde att bygga förväntningar snarare än farhågor. För vi vet ju inte. Vet ju inte att denna kväll kanske ska förändra allt. Att den, i positiv bemärkelse, ska vända upp och ner på livet - bli livet? Tänk om vi valde att byta ut gnagande oro mot en ständig känsla av förväntan om att något fantastiskt ska hända? För faktum är ju att det är lika befogat - egentligen. / idaacarleborn.