Hur blir jag modigare ?

“Jag står i mammas och pappas sovrum; med den bärbara telefonen klibbandes mot insidan av min högra hand. Återigen slår jag hans nummer för att radera det. Återigen slår hjärtat extra slag av nivåer av nervositet jag tidigare inte känt. Jag repeterar, återigen, vad jag ska säga när han svarar. Repeterar även de olika scenarion som kan följa mina ord. Jag går fram och tillbaka över den yviga mattan i terrakotta. “Varför köpte de den?” , tänker jag högt för mig själv. Som för att släppa in någon annan tanke än de jag haft senaste timmarna? Eller dagarna. Tanken ger mig ingenting av värde. Jag provar att ställa mig själv en annan fråga medan jag åter slår in hans nummer. Denna gång utan att radera det. Det smakar järn i munnen när jag för första gången bryter mönstret och rycker på knappen med en grön lur istället för den med röd. Jag låter hjärtat slå sönder mig inifrån medan de signalerna ljuder in i mitt högra öra. De överröstas av mina tankar som nu spelar på högsta volym. Jag försöker, förbrilt, sänka dess volym när tankarna tvärt avbryts av hans röst på andra sidan linjen. “Hej, det är…” inleder han och han behöver inte säga mer. Jag vet vem det är och jag vet vad jag ska säga. Det har jag ju övat så länge på. Ändå känns det som första gången när jag ställer frågan. Frågan som efter månader ska bli till åtta år. Tänk om jag hade vetat det då. Då hade jag liksom aldrig tvekat? “ För jag tänker på vad som hänt om jag inte varit modig då. Då hade livet varit något annat idag. Det kanske hade varit bra ändå? Det kanske hade varit bra eftersom annorlunda inte nödvändigtvis är dåligt. “Gör man annorlunda får man ett annorlunda resultat” - det blir så tydligt i detta exempel. För trots att vi inte är ett Vi idag; trots att vi båda valt att vi inte vill vara det fanns det åtta år när vi valde varandra och det är fint. Det har givit mig känslor, kärlek och upplevelser. Det har lärt mig mycket om mig själv. Och likaväl som jag inte ångrar att vi valde annorlunda tillslut, ångrar jag inte att vi en gång valde varandra. Jag ångrar inte att jag lät hjärtat slå sönder mig inifrån över ett samtal; att jag lät signalerna gå fram och att jag ställde frågan om att ses. Men jag inser också att jag måste ställa mig frågan nu och varje dag. Ställa mig själv frågan vad jag går miste om nu om jag inte är modig; eller kanske “vad är det värsta som kan hända?” och “vad är det bästa som kan hända?”. För jag är övertygad om att vi ständigt går miste om möten, skratt, relationer och härliga stunder av närvaro när vi väljer att inte våga. Att vi inte skapar möjligheter till, när vi väljer bort. För om vi frågar oss själva vad vi skulle gått miste om fram tills idag om vi inte gjort det där som kändes läskigt i magen. Det där som hjärnan skrek nej till och hjärtat slog sönder oss inifrån åt, så tror jag att svaren är många. Många och viktiga. För; vad är det bästa som kan hända - om du väljer att våga nu?