En människa sa att jag hade lite kanadensisk accent tänker utgå från att det inte bara var smicker

Så jag firade min första jul utan familjen och det gick väldigt bra. Den 23 på morgonen, när jag fick meddelanden och bilder från att släkten började samlas, och på kvällen när det var julaftons morgon i Sverige, hade jag lite hemlängtan. Annars var det bra. Vi hade Secret Santa och fest den 23 och sedan ägnades julafton åt först brunch ute och sedan åt att laga mat och så hade vi middag och fest igen på kvällen. Middagen var intressant för alla har ju totalt olika julmat och en del firar inte jul alls så de lagade valfri mat. Jag och Huyen gjorde vietnamesiska vårrullar vilket var i princip det jag åt under kvällen. Plus falafel och potatis och det fanns massor så jag var glad. Jag älskar dagar när alla lagar mat tillsammans. Vi har musik och alla springer runt och lånar verktyg av varandra och måltiden startar alltid två timmar senare än vi sagt och det är helt okej. Och på kvällen hade jag diskussioner och danslektioner och fuldans så det var en bra kväll. Söndagen ägnades åt grundstädning av övervåningenoch när alla gör det tillsammans med musik är det en bra aktivitet och jag har aldrig sett vårt kök så rent innan. Och vi kollade på film tillsammans och det var en helt lagom lugn dag. På fredagen förresten. Jag satt i soffan i vardagsrummet och snackade med någon och vi hörde under ett långt tag bankande från huset bredvid. Mellan de två husen finns en dörröppning, men den har alltid varit igenbyggd med en vägg. Huyen kom fram till mig och sa att de höll på att ta ner den väggen. Jag skrattade och bara "ah kul skämt". En liten stund senare ramlade den in. Så nu är vi och grannhuset connectade via en direkt ingång utan dörr. Vilket jag gillar skarpt, för nu slipper jag gå ut genom en av våra ytterdörrar och gå de tre metrarna till andra huset utan har en jättevekväm väg rätt igenom. Och jag har äntligen skickat in ansökan om ett förlängt visum (ca 18 olika dokument). Utan en arbetsplats som "tar ansvar för mig" och sponsrar kommer jag bli nekad men jag får jobba lagligt medan de processar allt så förhoppningsvis har jag minst tre månader till. Vill ju stanna hela snowboardsäsongen. Jag var på lektion igen för en vecka sedan och jag var ***bäst i gruppen***. Alltså på riktigt, jag var det. Mer för att de andra var sämre än för att jag är fantastisk men det är fett kul. Det var första gången jag testade min nya (begagnade) bräda eftersom den jag hade innan gick sönder när Max lånade den. Skyller inte på honom dock, det var ju en gammal bräda men i alla fall: Jag gick in till rentals och spelade kortet att jag är nybörjare och inte kan någonting och i slutändan fick jag slipning, vaxning och inställning av mina bindningar för 40 spänn. Jag bara "tack du är bäst". Vaxningen gjorde att brädan var svinsnabb och jag blev jätterädd och vågade överhuvudtaget inte svänga runt och rikta spetsen nedåt backen i första åket för jag var rädd att brädan skulle åka iväg med mig och att jag skulle krascha och dö men jag kom över det lagom till lektionen och levererade som sagt. Sedan dess har jag åkt två dagar den här veckan och jag trodde jag skulle dö av träningsvärk igår men nu mår jag bra igen. Men på riktigt. På tal om tre månader och så. Jag vet inte om jag kommer vara redo att lämna. Jag älskar mitt liv här. Jag älskar min community-familj och mina arbetskamrater och att mitt jobb är något jag är passionerad över. Jag kan inte föreställa mig att lämna mina människor här och med största sannolikhet aldrig mer se majoriteten av dem. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det. Jag försöker tänka att mina känslor är något bra. Klart det är bättre att trivas så bra att en inte vill lämna än att inte trivas och längta bort. Att ha relationer måste göra ont, annars betyder det ingenting. Men ah. Tre månader är en lång tid, det är onödigt att fundera på saken i förväg.