Vad händer

Okej såhär. Min plan var, när jag åkte till Vaccouver i januari, att börja plugga i augusti. Dvs skulle jag åka hem början av sommaren, vara hemma ett tag och sedan flytta till Uppsala. Så jag skaffade ett jobb hemma över sommaren, jag hade Skype-intervju med äldreboendet en mars-natt från mitt sovrumsgolv i Vancouver. Jag fick jobbet och hemresan var alltså planerad. Sedan ändrade jag mig. Jag ville stanna. På grund av att jag är fett lojal och hade lovat att jobba på äldreboendet (citat från intervjuen: De: "okej även om vi inte kan skriva ett kontrakt gäller vårt muntliga avtal, så nu har du jobb hos oss" Jag: "Absolut jag vill jobba hos er!") åkte jag hem till Göteborg, men med avsikten att komma tillbaka i augusti. Vilket jag gjorde. Den fjärde augusti fick jag ännu en gång skjuts till flygplatsen för att flyga över Atlanten med ett snabbt stopp i Frankfurt. Det stoppet blev nästan ett dygn på grund av ett överbokat plan. Jag satt helt lycklig med mina hörlurar och trodde att jag skulle boarda inom en halvtimme när jag hörde att de ropade något i högtalarna.Tog av dem och fick veta att om någon kunde tänka sig att stanna över natten skulle hen få en hotellnatt, mat och ersättning och jag bara: "Amen absolut". Så jag sov ensam på hotell med min nya Harry Potterbok. Jag ska erkänna att den natten var jag väldigt tveksam till att återvända, vad hade framtiden med sig liksom, mitt liv i Sverige hade ju faktiskt börjat ta sig ganska bra igen. Men jag åkte och livet sen dess har varit väldigt väldigt fint den mesta tiden. Augusti var nästan som semester, för jag jobbade inte speciellt mycket och Vancouver visade sin bästa sida. Hängde en del på stranden. En dag låg jag på riktigt och bara flöt i havet en halv eftermiddag och det är inte det jag sett framför mig när jag hör 'Kanada' men jag klagade verkligen inte. Jag provjobbade lite på olika cafeer och blev erbjuden jobb på allihop (vilket inte är en överraskning, klart alla arbetsplatser vill ha mig vadårå) men jag kunde inte ta dem för jag visste inte hur det skulle gå med jobbet jag verkligen ville ha. Det kommer ett helt inlägg om det senare **RIKTIG BLOGGARE** osv. Så augusti var avslappnat. Två helger i rad var vi och campade. Första helgen var vi en mindre grupp som först hikeade upp på ett berg (jag tycker inte så mycket om att hikea faktiskt, gå/klättra vilket är jobbigt, komma fram, och sedan ta sig tillbaka samma väg, nej inte min grej) och sedan skulle slå upp läger i en skog en timme eller så därifrån. Vi åkte i två bilar. Nacho, i min bil, var den enda som hade varit där förut och kunde vägen. Vår bil behövde handla matsäck dock och föraren i den andra bilen var väldigt envis med att de skulle åka i förväg för att inte förlora tid. Nacho var tveksam pga det finns inte täckning för mobilerna dit vi skulle. Men de lämnade och vi handlade. Efter affären somnade jag en stund och vaknade när vi körde genom en kolmörk skog. De andra diskuterade om första bilen hade hittat rätt sväng och när vi tillslut kom fram till vår spot visade det sig att nej, de var inte där. Jag ska inte ens gå in på hur stressande det var att köra runt på småvägar i skogen, inte se någonting och inte ha en aning om var de andra befann sig. Det fanns en del irriterade känslor med, Nacho hade starkt opponerat sig mot att de skulle åka i förväg för att han misstänkte att det här kunde hända och nu var vi där. Vi hade ett snabbt möte. Skulle vi fortsätta leta, åka tillbaka till dit det fanns täckning och försöka ringa dem igen eller skulle vi helt enkelt anta att de hade slagit läger, sätta upp våra tält och träffa dem dagen efter. Vi bestämde att vi skulle försöka ringa. Och som genom ett under möter vi faktiskt deras bil på vägen. Båda tutar, tvärbromsar och jag står och typ hyperventilerar mot Andrej, som var i den andra bilens, axel en stund. En del för att jag är glad att se dem och en del för att min sovsäck och alla mina kläder var i deras bil och jag är glad att få tillbaka dem innan natten. Problemet nu är att hon som körde andra bilen är väldigt upprörd och vill åka hem. Med tanke på att det var mentalt påfrestande för oss, som visste vart vi var, att åka runt i den där skogen förstår jag att det måste varit ganska stressande för de andra som inte hade en aning om var de befann sig eller vart de skulle. Efter diskussioner slutar det med att de tre passagerarna från andra bilen lastar in all packning i vår bil medan den andra bilen börjar en tvåtimmarsfärd mot Vancouver... Runt tolv på kvällen kommer vi fram till vår parkering igen. Nacho har tidigare nämnt att för att komma till campingspoten behöver vi korsa en å. Och vi har åkt över en bro så jag antar att det är den han menar. Det visar sig att jag har fel. Ån han pratade om ligger framför våra fötter, och nu ska vi vada genom den. Jag har lite lätt panik, för jag är väldigt skeptisk till mörkt vatten, det är mitt i natten, jag har aldrig varit här tidigare och det är strömt. Även iskallt visar det sig. Men allt går bra, alla kommer fram, vi sätter upp våra tält på en liten ö och ansluter till en annan grupp campare som har en lägereld. Dricker öl och har det rätt bra (jag älskar att campa, till skillnad från att hikea, för jag kan sitta ner och dricka alkohol vad finns inte att tycka om) och när jag efter några timmar ska gå och lägga mig kommer jag ihåg att jag inte har en madrass. Som tur är hittar jag ett liggunderlag utanför vårt tält som ingen använder och lägger mig jättenöjd och somnar. Vaknar av att de andra kommer in och att Jan letar efter sitt liggunderlag. Jag försöker ge tillbaka det men i slutändan får jag sova på underlaget han burit med. Hemsk människa är jag. Morgonen efter är väldigt lugn. Vi har massagehög vilket innebär att fem personer masserar den sjätte. Endorfinkalas alltså, ska dejta en massör någon gång har jag tänkt. Och så helgen efter. Den här gången åkte nästan hela communitiet till samma ställe igen och vi har rätt många musikintresserade människor som DJar där så vi hade med sjukaste musikutrustningen med högtalare och mixerbord och sånt. Allt sattes upp och tälten med och sen var det fest och jag var uppe halva natten och rätt många var uppe hela och det är den coolaste festen jag varit på hittills. Sen var augusti nästan slut.