Efter ett uppehåll

Nu var de ett tag sen jag skrev och det är för att de hände massa saker på väldigt kort tid. Sista inlägget jag la ut var den 4/4-20 och det var en fantastisk dag och helg som vi aldrig ville att den skulle ta slut! Att de vart ett uppehåll är varför jag nu sitter med en klump i magen och tårar i halsen nu när jag ska skriva om detta. Jag kan summera allt med att 2020 kan gräva ner sig och aldrig komma tillbaka, vi får ladda om till 2021! Den 7 april så skedde något som absolut inte fick hända. Joakim som var min systers stora kärlek och min guddotters pappa, en god vän, själsfrände och så mycket annat, lämnade oss på tal för tidigt, för ung och väldigt hastigt. Han var påväg hem efter jobbet och att ha stannat till hemma hos oss och pratat med Emil för att hämta Elins ringar som hon glömde helgen innan. Han åkte denna dagen motorcykel vilket han ibland gjorde främst för känslans skull och för att han trivdes med de. Det hade gått 2 veckor sen de bestämde sig för att flytta ifrån Vingåker till Katrineholm, till Joakims mamma Anna för att spara pengar så de sedan skulle kunna köpa Joakims barndomshem. Han var på väg hem och kom aldrig hem, han kom nästan halvvägs till Katrineholm innan de tragiska hände. Min syster Elin ringde i panik då han inte hade kommit hem, så hon ringde och frågade när han hade åkt ifrån Emil, vilket var över en timme sedan. Hon säger att hon hör någon utanför och tror att de är Joakim som kommer hem, men istället är det polisen vid dörren som säger "det har skett en olycka och Joakim var med i den, han klarade sig inte". Allt jag hör är ett illskrik av Elin som håller i dottern Emma och hon skriker att jag ska komma. Hundra tankar, tårar och ilska far igenom kroppen påvägen in till Katrineholm, jag passerar platsen på håll och bryter ihop men bestämmer mig för att bita ihop och vara stark för Elins skull. När jag kommer fram så är första instinkten att först hålla om min syster och sedan ta hand om lilla Emma(min guddotter). Kvällen går och det kommer fler och fler familje medlemmar och vi sörjer alla tillsammans. 5 maj så ägde begravningen rum, och jag har aldrig gråtit så mycket sedan min morfars begravning. 30 september kommer rättegången för olyckan att äga rum.Sorgen och saknaden består, men vi kämpar på och hoppas på de bästa! Den 1 maj så förlorade vi ytligare en vän, Thomas "Korven" Karlsson omkom han med I en tragisk olycka. Emil blir väckt vid kl 2 på natten av sin lilla syster Jennifer som var på Ingo i Vingåker med några kompisar som skulle tanka sina epor och möts av i ren skräck att det brinner hemma hos Thomas. Hon springer upp i en rökfylld trapp och försöker göra allt i sin makt för att väcka de som bor i lägenhetshuset som han bodde i. Emil väcker halva hushållet för att kunna ta sig fortast möjligt ner till Vingåker då vi sov i Högsjö just den natten. Han kommer fram till huset och tänker bara på att få komma in till sin vän men blir stoppad av polisen på plats som förklarar läget. Vi visste direkt att han tyvärr inte längre var vid livet, och sorgen var åter igen ett faktum. Den 29 maj skulle de hållas en begravning för Thomas, men vid laget hade han inte ännu blivit identifierad.Saknaden består, men vi kämpar på! Den 26 april trodde vi att det vände efter första sorgebeskedet och vi såg framemot att flytta till större så att grabbarna slapp bo trångt utan kunde få lite av sitt egna space. Vi pratade med hyresvärden och skulle skriva kontrakt längre fram bestämde vi. Personerna som skulle flytta ut ur lägenheten tjatade rätt så bra mycket på oss att fixa så vi kunde flytta tidigare så de kunde flytta in till deras nya boende tidigare, vilket vi alla hoppades på. Vi lyckades förhandla oss en halv månads kortare uppsägningstid så vi skulle vara ute ur våran lägenhet den 14 augusti. Detta passade alla och alla var storm lyckliga och nöjda. Den 9 juni kommer smällen och vi får ett besked att motparten som bor i lägenheten som vi skulle flytta till skulle gå isär och att tjejen i familjen pratat med hyresvärden om detta som då inte tyckte att hon kunde flytta till en "vanlig" lägenhet... så med bara 2 månader kvar tills beräknad utflytt och med en spekulant på våran lägenhet som redan hört av sig till vår hyresvärd att de skulle ha den så låg vi väldigt illa till och utan ett hem att komma till.Den 20 juni hade som tur var detta vänts då en privat person som äger att fastighetsföretag hört av sig till Emil angående en lägenhet de skulle hyra ut med tillträde 1 september. Men då man som tur var kände personen i fråga som bodde i lägenheten tidigare så fick vi flytta in den 15 augusti. Det många av er dock inte vet är att den 1 Juli så plussade vi på stickan. Efter att ha försökt trots alla negativiteter och motgångar så hittade vi ett litet hopp. Vi vart super lyckliga och berättade för barnen direkt, som vart glada och såg fram emot detta. Casper som bara är lillebror var jätte glad och pratade mycket med magen och låg ofta och myste med den för att han längtade. Vi berättade för våra anhöriga och några av våra närmsta vänner om detta, till familjen köpte vi olika associerar för att förklara detta och överraska. Den 16 juli fick jag en blödning och vart direkt rädd för missfall, avvaktar och ser om de bara var en mellanblödning. Då det inte gett sig på måndagen så bestämmer vi oss för att åka in till akuten på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm, fick prata snabbt med en sjuksköterska som hänvisade vidare till Mälarsjukhuset i Eskilstuna, men då klockan drog iväg så ringde vi istället 1177. De sa att de var vanligt i den veckan vi var samt att vi skulle avvakta. På torsdagen ringde de ifrån Mälarsjukhuset och vi pratade om samma sak som jag gjort med 1177, de sa samma sak också. Den 13 augusti var de dags för de tidiga ultraljudet, det är redan väldigt jobbigt då jag har blödningen som skedde i bakhuvudet och att Emil inte fick följa med. När de drar med ultraljudet så blir jag bara glad över att se en fostersäck och glömmer helt bort att man måste höra hjärtslag, som tyvärr inte fanns. Detta blir en chock men ändå ett faktum för mig. Bryter ihop lite inne i rummet, men rycker upp mig snabbt för att åka tillbaka till jobbet. Dagen efter vart jag skickad till Mälarsjukhuset för ett nytt ultraljud, fast vaginalt denna gången. Detta mest för bekräfta och se hur vi ska gå tillväga. Det visade att vi haft en "ofostrig graviditet", det kallas även för att tyst missfall. Det blir en medicinsk abort med tabletter som skapar en stor blödning. Det var över på en dag som tur var. Förlåt för de långa inlägget, tack för att ni följer och läser. Tack för mig för denna gång, ska försöka bli bättre :* Ciao