Vad säger man

Nu har jag varit sådär förbaskat dålig igen på att uppdatera er här! Det har gått en tid sen sist, mycket händer samtidigt som allt står stilla konstigt nog. 2020 har varit jätte speciellt, speciellt med många frågetecken. För min del har de varit väldigt många, främst kring jobb. I mars 2020 så fick jag ett lång tid vikariat på en förskola som heter Ålandsförskola i Vingåker. Där var jag fram tills Oktober 2020, hade det fantastiskt och ville verkligen inte därifrån. Jag trivdes så himla bra med min kollegor jag hade där och med barngruppen. Då var jag på en små barns avdelning med åldrarna 1-3 år. Men redan tidigt under den tiden jag var där så kom min dåvarande chef in och frågade om jag var intresserad av ett annat vikariat på en annan förskola när min tid på Åland var slut, snabb som attans utan att riktigt hinna med och tänka så tackade jag JA till den tjänsten. När de väl var dags för att sluta på Ålandsförskola så kände jag sån jävla ångest över att byta arbetsplats, även fast jag började känna att vissa började gå mig på nerverna. Det var väldigt känslosamt att åka och säga hejdå och tacka för mig. Jag hade tyvärr hunnit blivit sjuk under samma vecka så jag jobbade inte den dagen som var min sista. men jag åkte dit i alla fall och sa hejdå till all personal samt barnen. De hade redan egentligen tänkt ut att de skulle berätta för alla barnen under "storsjunget" som de har på fredagar att jag skulle sluta, men eftersom jag var sjuk så vart de inte så. Jag fick presenter och mina kollegor som jag varit i samma arbetslag som fick presenter av mig som jag dessutom satt en egen touch på med ett personligt brev på varje. Jag fick senare ett sms ifrån en av mina kollegor att de hade läst de jag skrivit och sunnit och skrattat men även gråtit lite när de läst vad jag hade skrivit. Själv så fick jag en glasskål med godis i som tog slut samma helg. 🤷‍♀️Sedan så fick jag börja på Södergårdens förskola, där skulle jag få arbeta tillsammans med en av mina barndomskompisar. Det kändes som en trygghet, sen så hade jag redan varit och vikarierat på den förskolan innan så de var ingen större oro. Jag vart inkastad i arbetslaget och vi kompletterar varandra väldigt bra skulle jag säga. Vi är 3 unga tjejer i vårat arbetslag, 25-26 år gamla. Det känner jag är en tillgång då vi är så pass jämngamla och har väldigt mycket barnasinne kvar, vissa av oss har mer idéer än andra. Men ingen av oss är hopplösa på några plan. Inte våran resurs heller som är dubbelt så gammal som oss, utan han jämnar ut gruppen ganska bra. Så på Södergården har jag nu varit i 2 månader och har trivts jätte bra. Och tur är ju de eftersom jag har fått förlängt fram tills mitten av sommaren än så länge! Men hoppet finns om att kunna få vara kvar i gruppen då jag trivs jätte bra och de känns bara som att vi har börjat, jag känner att vi har så mycket kvar att ge för både oss själva som arbetslag och för barnen att lära dom. Jag känner att nu kan 2021 komma så vi får ge allt lite till!! SNART ÄR JULEN HÄR!11 dagar kvar till jul och alla paket är inhandlade till de som ska få, julgranen har varit uppsatt sen november här hemma och julpyntet är på sin plats. Tacka vet jag nätshopping, hur hade man annars klarat av denna hets och pandemin. Ja vad ska man säga om pandemin egentligen!? Vilken jävla soppa! Först får man inte vara fler än ett visst antal, sen beskärs de mer och ännu mer. 8 personer får man max vara, men man ska inte träffa någon utanför familjen och bla bla bla. Jag känner lite att vad spelar de för roll, man träffar ju ändå runt 50 personer bara man handlar i sin lokala matgross liksom, och dom har man ju ingen direkt relation till. Men man ska vara glad som har hållit sig relativt frisk i alla fall, fast o andra sidan har jag ju aldrig gjort ett test heller så vet inte om man har haft de. Och har jag de så har man ju uppenbarligen kommit undan lindrigt och bra! Sen är ju den stora frågan om man ska ta de så kallade vaccinet eller inte när de blir tillgång till de!? Har nog inte tagit ett vaccin sen 13 år ålderns kanske, de är ju 12 år sen liksom. Men vi har faktiskt ändå tagit de försiktigt och umgås inte direkt med någon utom familj, även om man saknar sina vänner ganska bra mycket. De är som det här med julen, där är de bra svårt att hålla ner de till 8 personer när man har en familj som är upp emot 13-14 personer med syskon, respektive och barn liksom. Men denna julen kommer ju bli lite extra känslig eftersom de är så många som vi förlorat samt en del som inte vill ha någon kontakt med en inom familjen. Men det är ju bara att acceptera personers vilja även om man känner en stor saknad i vissa fall, vissa saknader går ju tyvärr inte att göra något åt, men vissa går men vill inte en person ha kontakt så är de bara att vara acceptabel för vem orkar med massa bråk, inte jag längre i alla fall. Såhär års så är de alltid lite mer känsligt av någon anledning, är väll för att julen ska handla om nära och kära kanske? För mig så handlar julen om barnen till största del. Men jag känner mest just nu att man bara vill att det här året kan gärna få ta slut redan imorgon så man kan få börja på en ny kula och försöka göra nästa år till något mycket bättre! Men innan dess ska vi ta oss igenom allt ståhej med julfirande och sedan även nyår! 2021 du är välkommen!