FLYTTEN SÖDERUT

Nu är vi utflyttade, min syster och jag. På fredagen satte vi oss i den överfulla bilen och körde ner till Åbo. Ungefär då vi hade kört förbi Björneborg nåddes vi av chocknyheten att det hade skett en knivattack i staden vi var på väg till. Plötsligt var det inte alls lika kul att vara på väg till stället där kroppar låg övertäckta på torget. På motorvägen mellan Björneborg och Åbo regnade det, och just precis då bestämde sig vindrutetorkarna för att gå sönder. Vi såg ingenting och osäkerheten från terrordådet gjorde inte saken bättre, så vi pausade för middag en bit utanför stan. Vi körde runt centrum längs stora vägar och efter en kort stund i regnet var vi trygga framme vid Ericas lägenhet. Den ligger väldigt centralt och var mycket bättre i skick än jag trodde den skulle vara. Vi bar upp alla saker och började fixa i ordning. Vi hörde många sirener, men annars var det en väldigt tyst kväll. Det verkade som att hela staden stannat upp och var i chock. Gatorna var folktomma trots att det var fredag.På lördagen kändes allt lite tryggare då hotsituationen var över. Vi åt en god frukost och åkte sedan till Ikea, där vi handlade massor. Resten av kvällen spenderades på golvet då vi skruvade ihop alla skåp. En liten sväng till butiken hann vi också, och sedan lagade vi varma smörgåsar, grekisk sallad och åt lite chips i sängen medan vi kollade på Netflix.Söndagen kom så fort och vips så var det dags att packa ihop alla saker, fixa det sista och sedan leta sig till tågstationen. Vi hann åtminstone åka till Citymarket och storhandla och sedan laga en supergod lunch innan det var dags för avfärd. Just före vi var framme vid tågstationen fick jag panik då jag kom på att jag inte visste var min plånbok var. Vi letade frenetiskt överallt medan stressen steg, men till slut hittade Erica den under något i bakluckan. Puh! Och jag hann hur bra som helst till tåget också. Tänk förresten hur skönt det är att det är så kort resetid mellan Åbo och Helsingfors. På två timmar var jag framme i hemstaden (det skulle ha gått snabbare om vi inte krockat med en hjort och stannat), och F kom för att möta mig med ett stort leende och varma kramar. Det är så skönt att vara här i Helsingfors. Trots att jag mest varit hemma på Busholmen känns det fantastiskt. 9:ans spårvagn har börjat gå rakt utanför dörren och solnedgångarna är så vackra över vattnet. Vi har handlat, städat massor och myst framför Netflix, men i dag vaknade jag med stegring och en väldigt irriterande hosta som ger mig halsont. Hoppas verkligen att det inte blir värre, har så mycket jag skulle vilja göra och redan har planerat för helgen.  Jag vill bara tillägga att det känns lite annorlunda att röra sig i stan efter fredagens terrordåd i Åbo. Jag har aldrig känt mig otrygg i Helsingfors (förutom någon sen kväll då gäng av män följt efter en från metron), men nu känns det inte lika säkert att vandra omkring på gatorna och torgen. Det kan hända att jag bara är lite skakad och jag vet att man inte ska låta sådant här påverka ens vardag och liv, men jag erkänner nu att jag blev lite rädd. Rädd för att gå ensam bland främlingar på stan, rädd för att något ska hända någon jag känner och rädd för att finländarna generaliserar och tar till våld mot oskyldiga. Jag antar att osäkerheten som vilar över landet efter Åbo-attacken kommer lägga sig så småningom, och att jag överkommer otryggheten jag upplever då jag är påväg ut på stan. Kram,Johanna