PARIS - DAG 3

Bakverk vid tornetPå onsdagsmorgonen gick vi till ett bageri rakt utanför dörren för att köpa frukost att ta med oss ut på upptäcktsfärd. Det var ett litet och mysigt ställe med massor med fina godsaker. Områdets gayvänlighet märktes redan utanför, eftersom de lagt upp ett regnbågsmärke i fönstret, och inne hängde det snoppformade baguetter som var pimpade på olika sätt. En hade till exempel halsduk. Vi köpte tyvärr ingen baguett, utan riktade in oss på lite flottigare bakverk. F briljerade med sina kunskaper i franska och försäljaren räckte glatt över en stor papperspåse med en croissant, en pain au chocolate och en eclair med chokladfyllning.Förmiddagen var varm men lite molnigare än dagen innan, vilket var skönt. Vi tog metron till Trocadero, svängde runt en husknut och BAM så var Eiffeltornet där. Vi hade förväntat oss mängder av människor, men det var faktiskt inte så många där just då. Kändes nästan som att hälften av alla som var där var försäljare som gick omkring och försökte sälja små Eiffeltorn för en euro (de var överallt!). För er som inte vet så är Trocadero på andra sidan floden från Eiffeltornet, och eftersom man är lite högre upp där får man en superbra utsikt över tornet, floden och parken. Vi tog några bilder och gick sedan ner genom en park för att hitta en bänk att äta frukost vid. Sagt och gjort, där satt vi sedan och såg på tornet, vattenkanonerna och brudparen som tog bröllopsfoton. Det var en skön förmiddag. (obs, ursäkta på förhand för de onödigt många bilderna på tornet...) Don't worry, "jackan" jag har är egentligen tunnare än en vanlig tröja fast den ser varm ut. Den blev däremot lite för varm senare på dagen. Uppför i MontmartreVi gick längs en lång väg från tornet till Hotel des Invalides, och tog sedan metron därifrån till Pigalle. Vi kom upp mitt i ett hav av värme, grönska, människor, bilar och ljud. Så många butiker och restauranger, och en till karusell (dom finns tydligen lite här och där). På schemat stod Sacré-Coeur, så vi påbörjade bestigningen av höjden Montmartre består av. Vi gick längs smala gator, kollade på hus och mysiga butiker, och mitt i allt stod vi nedanför den ståtliga kyrkan högst uppe på kullen. Efter alla trappsteg och några vattenpauser stod vi där vid kyrkans (katedralens?) port och blickade ut över hela Paris. Jag blev totalt genomlycklig där jag stod och hörde svalorna och kände doften av alla blommor. Solen tittade fram och allt kändes perfekt (om vi bortser från soldaterna som gick omkring med automatvapen någon meter bort då). Staden verkade fortsätta så långt ögat kunde nå,  men det kändes ändå inte som en storstad, eftersom husen såg så små ut. Visst finns det skyskrapor och väldigt höga höghus i Paris, men en stor del har inte mer än fyra, fem våningar. Mille-feuille och Moulin RougeDet var skönt att gå neråt efter en stunds utsikt uppe på backen. Vi traskade runt längs smala gator och stannade på ett café för en kaffe- och colapaus. Vi kommer nog aldrig att glömma den där arma bakelsen vi åt haha. En mille-feuille är alltså omöjlig att äta på ett snyggt, rent och kladdfritt sätt. De frasiga och knäckiga lagren föll i tusen bitar samtidigt som vaniljkrämen gled ut åt alla håll då man bet ihop. Jag gick in för att fråga efter en sked efter att vi funderat hårt på hur vi skulle göra i ca. 10 minuter. Killen i caféet såg inte ut att fatta något när han letade fram en sked åt oss, och då jag gick ut kan jag svära på att han skakade på huvudet åt våra dumheter. För nog var det dumheter det också. Sked var värre än att försöka få in bakverket i munnen, men den kom väl till pass när det enda som fanns kvar var en hög av smulor och vaniljkräm.Vi gick vidare längs en av huvudgatorna där kanterna pryddes av sexbutiker. Det kändes nästan lite absurt att stå där på en lummig gata med dildos och latexdräkter åt alla håll. Vi gick förbi Moulin Rouge (som också är en superbra film), och sedan söderut. Vi gick och vi gick och till sist var vi någonstans utan någon större aning om var. Vi tog metron ner till Invalides igen, och det kändes så skönt att komma ut till floden igen efter hettan och den dåliga luften längs de smala vägarna vi gick på tidigare.  Solnedgång på sydsidanVi följde flodens södra sida ända tills vi kom till Port des Art och sedan Notre Dame. Vi var helt slut i benen och fötterna bara värkte efter två hela dagar av gående, så vi satte oss ner och drack öl och cola. Vi såg på människorna som gick förbi och på hur solen färgade staden gul. Efter en liten tur till lägenheten (thank god att den var så nära till allt) tog vi nya tag och gick för att leta efter ett middagsställe. Klockan var runt nio då vi bänkade oss på en uteservering nära vår lägenhet och Centre Pompidou (lägenheten var typ i grannhuset). Vi orkade helt enkelt inte gå längre eller börja ta metron någon annanstans. Med varsitt glas rött och en skål med oliver, som jag åt ensam muahaha, satt vi och myste innan maten serverades. F åt lax och ratatouille, medan jag åt kyckling med avokado och hemlagat potatismos. Vet inte om någon av dessa rätter är speciellt franska, men det var verkligen såå gott efter en lång dag med mycket på gång (..hehe). Vi satt i ett hörn och hade lyxen att kunna sitta nära varandra, så där satt vi och myste medan solen gick ner och människor omkring oss satt och skrattade och skålade. Jag måste säga att min sambo verkligen är världens bästa människa. Förstår inte hur man kan vara så stabil, rolig, snäll, snygg och underbar. Helt perfekt.Eftersom maten inte var speciellt fransk beställde vi en crème brulée till efterrätt. Det var min första och oj så snabbt den försvann! Himmelskt mätta och lyckliga vandrade vi hemåt efter en lång, men fantastiskt bra dag i Paris. Världens bästa.Stay tuned för flera inlägg från Paris.Kram,Johanna