tidsresa

Att komma tillbaka handlar väldigt sällan om att landa. Det är en ny flykt och det är därför det är så bra att ge sig av i kortare perioder då och då. För varje resa får man två trippar av att vara på väg. Tyvärr innebär det också två grova slag av AT men det är priset man får betala för en riktigt bra dopaminkick. Jag är hela tiden någon annanstans i mitt huvud. Hela tiden annat tempus än nu. När mobilen vibrerar och det är Leandra Medines newsletter istället för han hatar jag samtiden. När jag väntar på ett meddelande fast det var jag som sa att jag behövde lite tid för mig själv hatar jag... inte mig själv om jag ska vara helt ärlig. Hatar väldigt sällan mig själv. Väldigt ofta andra. Men...! hata är ett _väldigt_ starkt ord....... tänker kanske du. Ja okej, stör mig på, då.Idag frågade philippa i ett sms vilka som är framträdande inom existentialismen. Varför hon inte bara googlade vet jag inte. Det var i alla fall vad jag gjorde. Och svarade på ett sätt som om jag inte hade googlat. Det är väldigt viktigt för mig att folk tror att jag kan saker om saker som till exempel existentialismen. Mitt svar var typ: ja asså det beror ju på om man tänker fenomenologin också. Existentialismens wikipediasida har ett avsnitt om fenomenologi så det var enkelt.Att våren snart är här gör mig varm och kall. Varje dag är jag rädd att han ska försvinna och varje dag är jag tacksam över att få vara rädd att han ska försvinna.