Bland höga berg, vackra vyer och massa australiensare

En väldigt odramatisk bussresa tog oss från Tirana till Kotor och Montenegro. Redan under turen såg man att det verkade lovande för landskapet vi åkte förbi var verkligen vackert. Inte blev vi heller besvikna när vi rullade ner mellan bergen och anlände till Kotor. Den lilla staden ligger längs vattnet på båda sidor om en bil som går in mellan bergen. Lite fjordkänsla över det hela. Fint! I Kotor bodde vi på ett trevligt hostel i gamla stan och vi hade dundertrevliga dagar.  Första dagen firade vi midsommar en dag i efterskott. Vi köpte med oss både ost, kex, salami, rosé och tillbehör för att greja en midsommartårta. Tyvärr fick vi ge upp jakten på jordgubbar efter att ha kollat vartenda tänkbara ställe (vi fick nöja oss med hallon vilket inte är så dumt det heller). Traskade upp till det gamla slottet och positionerade oss med utmärkt utsikt över landskapet - ingen dum midsommar det heller Andra dagen blev det morgonlöptur, häng på stranden, båttur med hostelet och god middag. Kanondag helt enkelt. Efter Kotor tog bussen oss norrut. Vi körde upp några höjdmeter och anlände till Zabljak på 1400 meters höjd. Där spenderade vi tre dagar i Durmitor National Park. Det är otroligt många australiensare som reser Balkan (eller Europa över lag egentligen) och vårt hostel var inget undantag. Vi hängde därför en hel del med dem och gjorde sällskap under vandringarna samt under gulasch- och ölmiddagarna . Hostelet var trevligt och ägare hade genomgång varje morgon för att ha koll på vem som skulle gå var samt ge oss tips på vägen (och instruera vad vi INTE ska göra). Vi fick exempel på tre olika vandringar som alla skulle vara väldig olika varandra vilket vi tyckte lät bra och valde att köra på det. Första dagen tog vi en kortare vandring med två av killarna. Vi fick se vackra sjöar mellan berg och skog. Dock skulle man passa sig för att bada i den en skön som beboddes av både iglar och ormar. Den andra dagen skulle vi och ett gäng från hostelet bestiga Montengeros högsta berg. Ägaren på hostelet gav oss noggranna instruktioner och körde oss till starten på hiken. Det tog oss 6 timmar tur och retur och det var verkligen fint. Det var självklart mycket uppför och sista delarna var riktigt läskiga för en som mig som inte gillar höjder. Man var nämligen tvungen att hålla sig i rep och halvt klättra fram samtidigt som man såg att bergväggen stupade rakt ner på sidan om en. Läskigt. Kunde pusta ut när vi några timmar senare kom ner igen. Alla var tvungna att hitch hika tillbaka vilken sades var lätt och det var det också. Vi fick napp efter någon minut på första bilen. Killarna hade lite kämpigare än mig och Linnea men alla kom tillbaka till hostelet tillslut.  Sista dagen värvade vi två av killarna igen och drog iväg på den längsta vandringen.  En 8 timmar lång rundtur där en isgrotta låg halvvägs. Detta var nog den finaste vandringen faktiskt. Vackra dalar och ängsblommor överallt. Dock sjukt mycket uppför så det var svettigt värre. Belönade oss själva med lemonad och bad i den igelfria sjön när vi kom tillbaka Kort och gott var Montenegro ett otroligt vackert land faktiskt. Trevligt folk och bra priser. Kan verkligen tänka mig att åka tillbaka. Nästa stopp: Omis, Kroatien  Dagarnas lärdomar: 1. Är en fantastisk hitchhikare 2. Du går alltid lika mycket uppför som nerför om du slutar där du började 3. Be like Gollum dvs låg tyngdpunkt när du ska upp på berg 4. Ta alltid med dubbel så mycket vatten som du tänkt 5. Affärerna är stängda på söndagar (planera!!) 6. Det är halt på båtdäck