varför jag hyllar just min mamma

Idag är det mors dag och jag skriver denna texten med gråten i halsen. Inte för att jag är ledsen utan för att jag är så jävla stolt att min mamma är just min mamma. Hon bär på en styrka jag har fått ärva. Hon är så vacker och givmild. Det finns ingen som henne. Hon har alltid ställt upp för mig, genom det tuffa och genom det fina livet har erbjudit. Jag har inte varit lätt genom tonåren, jag har gapar, skrikit och sagt skällsord men hur elak jag än har varit så har hon alltid haft sina armar öppna och håller om mig när jag inte orkar mer.  Hon jobbade heltid, pluggade heltid och fick nu ett jobb hon länge drömt om. Hon ger aldrig upp. En jäkla kvinna och står upp för sig själv. Samtidigt som hon gjorde allt detta för sig själv så hade hon fortfarande tid över att stötta mig som genomgick en svår period. Jag hyllar inte min mamma bara för att hon är min mamma. Jag hyllar henne för hon är den bästa jävla mamman man skulle kunna tänka sig. En förebild, en riktig mamma, samtidigt min bästa vän.