Avskedfest

Ikväll, lördag, har jag haft min avskedsfest för vänner och familj. Hela förmiddagen och dagen har det lagats mat till 30 pers, sedan fixat och trixat med snacks och småplock till nästan det dubbla. Klockan är nu snart ett på natten här, men insåg att jag kommer inte ha något annat tillfälle att lägga upp detta innan jag åker hem till Sverige, så även om jag ska upp om knappa 6 timmar sitter jag här och skriver för er as a true blogger.     Inte hela familjen, men pappans sida, som var de som kom först.      Vino och Bryan lite senare, två av mina bästa vänner som jag kommer sakna något så fruktansvärt. Tur nog är inte Berlin alltför långt bort, men Bryan och Costa Rica blir det lite värre med. Har hur som haft fantastiska äventyr med dessa två.    Några av vännerna som var över.   Ett par av Luis klasskompisar kom över med.    Marta, från Italien, och jag försökte oss på att ta hopp-bild med flash utanför där vi hade avskedsfesten, gick sådär.    Mami Ruth, jag, och Mami Ania (mormorn). Lägg märke till Ruths utmärkt fina tröja.   Imorgon är sista dagen. Vi ska på fotbollsmatch för lillebrorsan, säga hejdå till gammelfarfar, packa väskan (som jag ännu inte börjat med...) och ge ett par sista kramar till vissa kompisar. Det är konstigt hur ett år gått så fort. Även om jag ikväll sa hejdå till några av mina bästa kompisar, så har jag inte gråtit ännu. Jag vet inte varför. Kanske kommer det allt att slå mig när jag sitter på planet till Panama, att ja, jag åker visst hem. För just nu känns det så overkligt att jag ska härifrån.