DEAR TEA SOCIETY - COOL MISS GREEN

När jag och tjejerna var på Espresso House som nyligen öppnat i Bålsta (bilder från min iPhone kommer) så passade jag på att köpa deras fantastiska te "Dear Tea Society - Cool Miss Green" som jag skulle packa med mig hem till Tyskland. Då jag aldrig har smakat deras te tidigare så kan man säga att jag enbart föll för deras fantastiska förpackning som ser ut som en fin liten bok. Det fick bli "Cool Miss Green" då jag enbart nästan dricker grönt te (men jag skulle gärna även haft de andra "böckerna" uppställda på min String Pocket). För tjugo ynka påsar fick jag betala hela 129kr, och jag kan väl säga såhär: smaken på te:t är inte värt det. Det är enligt min mening mycket godare att åka till ett riktigt te-hus och köpa löste, men då vet jag det till nästa gång. Hur som helst så är förpackningen charmig och det var helt klart värt ett blogginlägg. _____Jag har valt att inte uppdatera bloggen under de senaste dagarna (note: jag är dock väldigt aktiv på Instagram - @lindaviktoriaaa) då jag istället har valt att försöka fokuserat på mitt välmående till hundra procent. Jag hade återigen en dipp i tisdags som fick mig att vilja gömma mig under täcket den närmsta framtiden. När jag säger en "dipp" menar jag att jag mår ännu sämre än vad jag redan mår. För helt ärligt så mår jag aldrig helt bra. Jag fick ett fint tips av en kär gammal kollega som nämnde att hon under sin depression alltid försökte att göra "någonting som tidigare fick henne att må bra" om dagen. Jag har ständigt dessa ord i bakhuvudet och bestämde mig därför för att klä på mig mina träningskläder och ta mig till gymmet istället, som jag inte hade besökt sedan den 17 november 2017. Jag höll nästintill på att dö när jag satt på cykeln på vägen dit, på grund av regn, blåst och lite energi (som är ett resultat över min dåliga matlust som ständigt existerar), jag fick med andra ord kämpa rejält. Väl på gymmet bestämde jag mig för att köra mitt rygg-rehab-pass och var väldigt orolig över att inte ens ha energin till att slutföra passet. Jag bestämde mig för att ta lite mindre vikt men med samma antal repetitioner, och vet ni vad? Trots att jag äter otroligt dåligt, rasat i vikt, har noll energi och känner mig allmänt värdelös så klarade jag av hela mitt pass. Och den känslan, den var helt obeskrivlig och jag ville nästan le. Jag spenderade nästintill 3 timmar på gymmet, helt enkelt för att jag inte ville åka hem, och dagen därpå, stod jag redo igen framför maskinerna klockan halv 9 på förmiddagen. Jag får se om jag bestämmer mig för ett gympass idag också eller om jag får nöja mig med studier. Dock så måste jag hitta en bra balans med träningen i relation till min matlust. Det kommer inte att fungera i längden om jag lever på en halv banan.  Smak av Mango & Sea Buckthorn